Jag har varit en matmissbrukare av rang

Ni som följt mig ett tag vet att jag har lidit av en ätstörning. Idag är jag frisk och har varit det ett par år. Kvar finns de överflödiga kilona som jag försöker göra mig av med sakta men säkert. Min diagnos var hetsätning. Att hetsäta innebär att man kan äta orimliga proportioner mat i en enorm hastighet utan att vara hungrig. Hetsätare lägger ofta på sig vikt eftersom de till skillnaden mot de som lider av bulemia  inte spyr upp intaget eller gör sig av med det på annat sätt.

När jag var sjuk var jag en matmissbrukare av högsta rang. Jag åt, åt, åt, åt och åt igen. En vacker dag insåg jag att kontrollen var som bortblåst. Den dagen såg ut såhär:
– Åt på rasten, stor köttbullemacka med rödbetssallad
– Åt på lunchen, matlåda ala supersize
– Åt fem cheeseburgare från Mc Drive på vägen hem från jobbet
– Ljög för min sambo (mitt ex) och sa att jag inte hunnit äta något på hela dagen åt en megaportion mat innan vi åkte hem till hans föräldrar för att…
– …. äta söndagsmiddag
– Åkte hem tidigare från middagen, köpte thai take away som jag smygåt i bilen för att min sambo inte skulle märka något om han kom hem.

Efter denna dag av frosseri insåg jag att jag behövde få hjälp med min ätstörning. Jag fick hjälp på mandometerkliniken i Huddinge, men ibland undrar jag om jag verkligen är helt återställd. Som nu till exempel när jag har varit stressad på min praktik. Det har varit så lätt att döva stress och ångest med godsaker. Socker och annat gott som jag blir glad av.

Igår var jag på ett väldigt intressant föredrag där Salongen Platta Skatan bjöd på en kväll med temat kroppen i fotografi. Fotografen Alexander Mahmoud berättade om sitt arbete. Oj, vad hans berättelse väckte minnen till liv. Oj, vad jag fick andra perspektiv på min egen kropp. Oj, vad jag insåg att människor sina olikheter till trots är väldigt lika.

Jag vill verkligen rekommendera er att läsa Alexander Mahmouds reportage i tidningen RE:public och titta på de självbiografiska bilderna. Vad har du för tankar kring din kropp? Är du vän med din kropp? Är du snäll mot din kropp?

Snygga muskler en triggervarning för känsliga

Nu kommer minst hälften av er gäspa och tänka: ”Meh vad fan! Ge upp!” Fast grejen är att jag aldrig tänker ge upp. Mitt fysiska mål är att bli kvitt min förbannade övervikt och det ska jag bli. På sikt.

Denna blogg kommer inte agera ventil för den där resan mot snygga muskler. Nä, mitt projekt har fått en helt egen blogg snyggamuskler.se heter den och kommer uppdateras när jag känner för att dela resan med övriga världen. Väl mött.

Mammas gosiga mage

Yey! Det är denna det. Mina barn brukar påpeka att min mage är tjock, stor och gosig. Jag brukar tillägga att den även är världens bästa eftersom det bott tre små barn där inne. När de frågar mig varför min mage är stor och tjock brukar jag svara att det beror på att det ligger många goda kanelbullar i den.

Jag har hoppat av samarbetet med Svensk Fågel och är således inte med i utmaningen längre. Men bara för den sakens skull betyder det ju inte att jag inte ska utmana mig själv. Jag kör på i egen regi och om någon av er läsare är sugen på att joina är ni välkomna till min facebooksida Apan trimmar och slimmar. Min utmaning är densamma som förr, att komma igång med träningen samt att gå ner några kilos övervikt.

Ingen hets, utan små steg i rätt riktning. Fan, vad det är svårt att lägga om en livsstil. Jag måste börja äta ordentligt och bli mer medveten om vad, hur och varför jag äter. Som det ser ut nu kastar jag mig i mat som en desperat grottmänniska. Jag gissar att det blir så när det är en massa barn i närheten, det gäller att äta snabbt och effektivt. Detta resulterar oftast i att jag överäter. Jag ska alltså börja äta långsamt och ett sätt att göra det är att äta med små bestick.

När det kommer till motion är målet att jag ska springa 30 minuter vid minst ett tillfälle i veckan, samt rulla på mina rullisar minst en gång veckan. Om en månad kommer jag göra första utvärderingen och se hur jag klarat månadens mål. Haka gärna på med egna mål vad den nu än må vara. Om jag lägger ner lite kraft och tid på projektet kanske jag kan fixa spons på något fint pris till er som ställer upp i min utmaning.

Rädslan att misslyckas kom och bet mig i röven

 En stark kvinna som ska orka vara mamma

När jag fick frågan att hoppa på ”Utmaningen” tyckte jag att det var en kul grej. ”Varför inte liksom?”, tänkte jag slentrianmässigt. ”Jag ska ju ändå komma i form och allt.” I fredags hade jag mitt första samtal med Leila där vi gemensamt satte upp några mål att eftersträva. Mitt stora mål är att bli av med min övervikt samt att komma igång med träningen, något som faktiskt är lättare sagt än gjort och efter samtalet med Leila började jag förstå varför det är så svårt.

Jag har hela tiden sett min kropp som ett ”projekt” och projekt är som ni vet något man ägnar sig under en begränsad tid. Problemet är att kroppen inte är ett projekt, utan något jag kommer att dras med så länge jag lever. Punktinsatser fungerar inte när det gäller till fysiskt och psykiskt välbefinnande. Min kropp är en maskin som måste underhållas tjugofyra timmar om dygnet nu och så länge jag lever.

Det blev lite läskigt att tänka så. När det kommer till ämnet viktminskning känner jag mig som en looser. Det känns som om kroppen säger ”Hit men inte längre” för att sedan falla tillbaka i gamla vanor. Fuck that! Nu får det vara nog. Jag är ingen looser! Jag är en kvinna i mina bästa år som lever ett hektiskt liv och som i ärlighetens namn inte har gett mig tillräckligt mycket tid att landa i mina ”projekt”. Från och med nu ska jag sluta se min kropp som ett projekt för att istället ge den samma status som jag ger mina barn, studier, min blogg och mina vänner. Den är viktig för mitt välbefinnande och ska därför behandlas varsamt med kärlek och respekt.

Min kropp är det finaste jag äger och den ska jag vårda. Min övervikt har tagit god tid på sig att landa och jag måste ha tålamod när det gäller att mota tillbaka den. Om ett par dagar blir Freddie 7 månader gammal och det är först nu jag känner mig redo att ägna mina fysiska behov större omsorg. Nu ska jag ta hand om min kropp på alla tänkbara sätt genom att skämma bort den med mycket kärlek och uppmärksamhet. Att äntligen ta tag i mina nackbesvär blev startskottet. Nu har jag precis kommit hem från naprapaten och förhoppningsvis kommer nackbesvären släppa om ett par veckor.

Sophie som skriver bloggen Vi 3 mot världen har redan kommit igång och jag känner mig peppad till tusen. Det ska bli fantastiskt roligt att göra denna resan men även att lära känna de andra deltagarna.

Börja lägga tarot

När jag var tonåring ägnade jag mycket tid att att lägga tarot. Inte i syfte att spå i framtiden utan snarare för att öppna upp mitt sinne. De 78 korten är otroligt vackra att se på samt är fyllda av symbolik som sätter ingång tankeverksamheten. För mig har tarotläggning alltid varit en form av lugn stund och tid för eftertanke. Det är säkert 15 år sedan jag rörde vid en tarotlek. Min gamla ligger nerpackad och häromdagen kände jag ett väldigt sug efter att börja om på ny kula.

Jag köpte tarotleken The Rider Tarot Deck som förövrigt sägs vara ”den ljusaste” av alla tarotlekar till skillnad från min andra lek som heter ”Thoth” och som skapades under ledning av den ockulta svartmagikern Aleister Crowley. Det ska bli jätteroligt att börja lägga kort igen och om ett tag när jag lärt känna min nya lek kanske jag erbjuder er veckans spåtant.

Knölen i mitt bröst

Efter en veckas klapp och kläm under egen regi var det idag dags för en läkare att göra detsamma. Läkaren konstaterade det jag själv upptäckt nämligen att jag har en knöl i bröstet. Nu har jag fått en remiss för mamografi. Ångesten har inte riktigt infunnit sig ännu eftersom jag har lite för många järn i elden just nu.

Men FAN vad det skulle vara typiskt om det är en jävla tumör som dundrar in i mitt liv. Jag har inte tid med det här och jag har verkligen ingen lust att börja processa med kroppen. Låt mig vara liksom.

Förhoppningsvis är det inget, i värsta fall kanske jag inte lever om ett år. Fan vad deppigt. Kommer detta vara det första inlägget i historien om hur jag sakta men säkert dör?

Är du redo för en utmaning?

Jag har blivit tillfrågad att hoppa på en utmaning tillsammans med fem andra bloggerskor i ett samarbete med Svensk Fågel och detta är precis vad jag behöver. Lite utmaningar som bryter av småbarnsmorsalivet. Om jag har fattat det hela rätt kommer det hela gå till så att vi alla tillsammans med TV4:s tränings- och kostexpert Leila Söderholm ska sätta upp ett mål som vi ska arbeta kring fram till årsskiftet. Varje månad kommer vi tillsammans med Leila sätta upp delmål och utvärdera resultatet. Tjihoo vad kul det ska bli och den största utmaningen för min del är att inte ge upp mitt i utmaningen.

Förutom att det är roligt att anta en utmaning tycker jag det ska bli spännande att lära känna nya bloggkollegor. Lotta aka Vimmelmammans blogg läser jag dagligen men de andra har jag ingen som helst koll på. Läser du Vi 3 mot världen, Dianas drömmar, 56-kilo, Elvabarnsmamman eller Vimmelmammans blogg?

Just nu funderar jag på vad jag skulle kunna ha för mål. Jag vill inte kasta mig in i något som jag ledsnar eller tröttnar på efter ett tag. Jag vet med mig att jag måste göra långsamma förändringar i min takt för att lyckas. Ett mål skulle kunna vara att bli så pass bra på att åka rullskridskor att jag kan få spela en match. Ett annat mål skulle kunna vara att klara av att springa en mil. Jag har ett halvår på mig att nå mitt mål, nu måste jag bara fundera ut vad målet ska vara.Vill du haka på att utmana dig själv från nu och ett halvår framöver?

Skjut inte på dina besvär, gå till en naprapat

Ni vet den där nackspärren jag har tjatat om i ett par år nu. Den har nästan haft ihjäl mig på sistone. Att inte kunna vrida på huvudet är ett gissel, särskilt när hemmet kryllar av småbarn som pockar på uppmärksamhet. Jag minns inte exakt vad naprapaten sa men det var något i stil med en ledinkapsling i nacken som pågått alldeles för länge. Musklerna runt låsningen har inte alls någon lust att samarbeta, men nu är det alltså dags att väcka dem.

Kroppen är fantastisk, ett fullvuxet huvud väger cirka 8 kg och tänk vad alla muskler måste jobba för att orka hålla uppe huvudet en hel dag. Besöket hos naprapaten kunde inte ha kommit lägligare. Jag fick akupunktur, elstötar och lite knakknäckningar på utsatta ställen. Eftersom låsningen i nacken var så kraftig kommer det krävas minst ett besök till för att lyckas knäcka upp den. En sak är säker, fortsättningsvis ska jag ta mina krämpor på allvar.

Måste även sluta med att korsa benen och börja med att tänka på min hållning.

Några ord från Sundhtraining

Jag har inte tränat på nästan två veckor, detta för att jag har varit sjuk. Stackars Anna, hon börjar väl tro att jag dissar henne snart. Här kommer lite fredagstankar från min PT.

Hej på er,

Även om Apan inte kunnat träna pga sjukdom så tänkte jag tipsa er om lite bra tips ändå. Nu när sommaren är på väg (även om vädret säger annat) så börjar många hetsa inför beachen. Det tar sin tid att komma ”i form” och inget som görs på ett kick. Små ändringar kan komma att hjälpa dig på traven  & komma igång. Inget som är nytt men en reminder är alltid bra ibland. Se till att få i dig mellis mellan huvudmålen. Protein till varje mål. Kan kräva lite planering. Det är värt det. Du kommer orka mer och känna dig piggare & starkare.

– God sömn.  7 -8 timmar varje natt. ( varken mer el mindre är att rekommendera.  Hjälper till med bl.a. återhämtning. studier visar att om du sover  för lite äter du oftast mer, vilket betyder att din vikt påverkas.

– Träning, tycker du inte om att gå på gymmet så se till att hitta en form som passar dig. Badminton, tennis, boxning, cross fit, intervallträning i olika former etc.

– Vardagsmotion. Ta trapporna (med ett steg emellan så aktiverar du rumpan ännu mer) gå av ett par stationer tidigare och gå sista biten till jobbet. Cykla till jobbet. Ta  en promenad efter lunchen (frisk luft är bonus för energin)

– Drick mycket vatten och även grönt te som hjälper till med ämnesomsättningen.

– Till sist, skippa eftermiddagsfikat!! Gör & ha med dig en somrig (nyttigare) smoothie i stället!

Lev väl och gör medvetna val!

/Anna,

SundhTraining

Svett #levaxin

Herregud, det känns som om jag är en bastu. Svettas som en gris och är bara väldigt väldigt varm. På sistone har jag haft problem med inställningen på mitt levaxin. Tydligen har min sköldkörtel börjar överproducera hormoner vilket gör att jag blivit tvungen att sänka dosen successivt. Från 7g mg till 25 mg på två månader. Trots sänkt dos känns det som om kroppen rusar i högvarv. Ganska jobbigt om du frågar mig.