Ikväll var det bondageträff med derbytjejerna. Bondage låter mycket tuffare än bonding, men bonding var precis vad det var. Vi eller kanske snarare jag frossade i ostbågar och kladdkaka som jag hade bakat och tagit med mig. Vi avhandlade en rad intressanta ämnen och ett av dessa var hur man reagerar om man blir utsatt för ett övergrepp. Övergrepp kan vara allt ifrån att en främmande man tafsar till att någon verkligen kliver över ens personliga integritet.
Vi som diskuterade var rörande överens om att man som utsatt står med hakan i backen i och undrar vad fan det var som hände. Jag var med om ett övergrepp när jag var i Mexico för sex år sedan. Om jag ska bagatellisera det hela skulle jag kunna vifta bort det som en ”dum grej” men faktum är att jag blev fruktansvärt, överrumplad och kränkt. Men det var inget jag låtsades om och trots att jag var där i sällskap av min sambo höll jag tyst och berättade inte om händelsen. För två månader när vi pratade om vår Mexicoresa berättade jag för min sambo vad som hade hänt. Fråga inte varför det dröjde så länge, jag antar att jag hade kände skuld eller något i den stilen.
Det hela började med att vi landade på Cancuns flygplats efter en lång flygresa. Mitt bagage dök aldrig upp och vi stack ut till ön Isla Mujeres i väntan på bagaget. Allt var borta, jag hade inga personliga saker bortsett ifrån kläderna jag hade rest i. På den lilla ön kunde man köpa linnen med Corona tryck vilket jag gjorde, men badkläder fanns det inte att få tag på. En del turister badade topless och jag blev en av dem. Jag hade älsklingens badbrallor på mig när vi var på stranden och det kändes helt ok. På stranden stod en mexicanare och sålde drinkar hela dagarna. Vi blev hans stammisar och hans pina colada var några utav de godaste jag någonsin druckit.
Varje dag han slutade jobbet, tog han på sig snorkel och simfenor för att simma ut till reven och titta på fiskar. Vi brukade simma ut med honom. Men så kom den där dagen då jag var själv i vattnet och han kom simmandes mot mig. Vi var ju kompisar tyckte jag och hade inga åsikter om att han styrde kosan mot min riktning. När han kom fram började han ta mig på brösten helt hysteriskt. Slita, smeka, klappa och dra. Jag blev helt paff och chockad. Men inte arg, åtminstone inte förrens långt senare. Det var ett jävla övergrepp och han borde inte ha gjort så. Jag vågade inte berätta för min sambo eftersom jag inte ville sabba den goda stämningen. Vi gillade ju trots allt att hänga på den där stranden.
Nu sex år senare kan jag bli förbannad på min reaktion. Varför i helvete skulle jag försvara en galen mexican som tog sig friheten att ta mig på brösten helt oprovocerat? Varför? Varför log jag bara och försökte skoja bort det när jag innerst inne kände mig sjukt kränkt? Det finns andra tillfällen då folk tagit mig på brösten då jag till och med besvarat tafset med en örfil, men varför gjorde jag det inte nu? Var det för att behålla illusionen av en semesterdröm?
Bortsett från fadäsen med den tuttiga mexicanaren hade vi två underbara veckor. Bagaget dök aldrig upp men det är en annan historia.
Apan satt i granen 