Thank God för lustgas

Oj vad förvånad jag blev när jag upptäckte denna bilden i telefonen. Sätt en i-phone i handen på en kvinna som föder barn och de mest märkliga saker inträffar.

Imorgon bitti kl 6.50 är det en vecka sedan jag födde barn. Det var en mycket vacker morgon och soluppgången var magisk. Jag minns att jag ville föreviga den med en bild, men så var kameran inställd att fota åt andra hållet.

Jag tycker att smärtan syns duktigt på bilden. Att öppna sig 5 cm på 10 minuter gör skitont, men som sagt. Smärta är bara en form av känsla. Thank God för lustgas.

Like a virgin, att bajsa första gången efter en förlossning

I två dagar har jag smugit som katten kring het gröt. Bara tanken på att klämma ut en korv har fått mig att gå omvägar till toan. Men vi vet ju alla hur kroppen är skapt. Saker ska in och ut.

Jag säger bara en sak: Halelujah! Det gick bra och kändes faktiskt precis som vanligt. Mitt uppe i lyckoruset passade jag på att grabba tag i en spegel för att inspektera min fantastiska vagina. Det såg bra ut där också och nu ska jag börja lite smått med att få in en naturlig rutin gällande knipövningar.

Skönaste trosan, godaste chipsen och bästa besöket

Glädjen när Natashja aka Lady Dahmer lite försiktigt knackade på dörren till mitt rum på BB fann inga gränser. Lady knäppte en smickrande bild på mig i världens skönaste trosor efter det satte vi oss i korridoren. My god vilka goda chips kvinnan hade köpt till mig. Jag har blivit besatt av ICAs honey and bbq eller vilka det nu var.

Efter en stund anslöt Cissi den heliga fikastunden. Jag blev verkligen glad av besöket. Genuint lycklig om ni förstår vad jag menar. Att efter en förlossning få sitta tillsammans med en kär vän och prata livet/true Blood samtidigt som goda chips äts är kärlek.

Hur i helvete är man funtad om man bloggar under en förlossning???

Jag kan bara tala för mig själv som är en person som bloggar när JAG känner för det. Denna bilden är tagen klockan tre på natten i en jacuzzi på SÖS förlossning. Jag hade min sista ”egentid” för en lång tid framöver. Min sambo som var trött och förkyld vilade inne på rummet, jag njöt av ensamheten och det varma vattnet.

Vetskapen om att jag snart skulle föda ett liv till världen var svindlande. Nu äntligen, var det dags. Tidigare på dagen hade jag köpt ett nytt nagellack. Jag fullkomligt älskar färgen. Bilden med en vilande hand på en mage fylld av bebis är den sista tagna från denna graviditeten.

Att blogga för mig är ett sätt att uttrycka mitt eget jag på. Ett sätt att för min egen skull föreviga tankar, känslor och upplevelser. Bloggandet är ett format som passar mig ypperligt och det är något jag kan göra hemma från min dator eller från min i-phone i en jacuzzi på förlossningen. Så är jag funtad, jag bloggar helt enkelt när jag känner lust inför det.

Hur i helvete är man funtad om man fotar sin unge när den precis ploppar ut???

Det gör ont att föda barn, men det är inget jag hittills har dött utav. Jag ÄLSKAR att föda barn och allt som hör det till. Smärtan, urtidsvrålen och känslan av att bemästra kroppen. Jag hörde inte musiken under tiden lustgasen var igång och därför höll jag min i-phone hårt mot örat för att kunna nynna med i musiken och på så sätt slappna av.

När Freddie äntligen kom ut var det enkelt och snabbt gjort att ta en bild och jag vill lova er att detta är mitt bästa kodakmoment ever. Jag mådde bra, jag kände mig stark, jag var lycklig och hade full koll. Om jag bara skulle få förmedla en bild till min omvärld skulle jag förmedla denna. Bilden föreställer barnmorskans händer, Freddies huvud, en navelsträng, min mage och ett par särade ben. Exakt så som JAG upplevde det hela med egna ögon. Denna bilden kära vänner är största symbolen för LIV enligt mig och den vill jag dela med er därför att jag tycker den är vacker.

Några frågor på det?

Älskade Freddie! Välkommen ut!

I morse klockan 06.50 blev jag mamma till Freddie. Förlossningen gick hur bra som helst. Efter mitt två timmars spa bad chillade vi på rummet. En timma senare gjorde barnmorskan hål på fostervattenshinnan och tre kvart senare gled en säl ut mellan benen på mig. Detta till tonerna av Queens ”I want to break free”. Jag hade min i-phone tryckt mot örat för att höra musiken och lyckades fånga ett par sekunder från ploppet på bild. Vi mår bra allihop och satsar på att få komma hem i eftermiddag.

Spa med en twist

Fullmåne och vad händer? Jomenvisst, det föll tydligen bebisen i smaken. Runt midnatt fick jag ett par värkar, ringde förlossningen och frågade något i stil med ”hur gör jag nu?”. Tredje barnet och jag som borde ha stenkoll känner mig som en förstagångsföderska. Eftersom vi var inne två gånger tidigare idag pga minskade fosterrörelser ville förlossningen att jag skulle känna efter fosterrörelser. Jag kände nada, efter en timma kände jag fortfarande ingenting och då blev vi ombedda att komma in bums.

Efter att ha lyssnat på hjärtljud i en halvtimma samt ultraljudat en bebis som låg still som en sill beslutades det att jag skulle bli igångsatt. Igångsättningen i kombination med att jag är öppen tre centimeter, har gått fyra dagar över tiden, har eget värkarbete kändes rimlig och bra.

Jag bad att få bada och de snälla barnmorskorna log. Sedan en timma tillbaka ligger jag i ett varmt bad. Här är det lugnt och fridfullt. Min sambo som är höstdålig sedan en vecka tillbaka vilar inne på vårt rum. Det känns skönt att samla tankarna i lugn och ro. Jag njuter av tystnaden och det otroliga värkarbetet kroppen jobbar med just nu. För en stund sedan fick jag smörgåsar och nyponsoppa serverat i badet. Det känns nästan som att vara på spa. Men bara nästan.

Hemma igen, med magen fylld av bebis

Vad rara ni är! Tack för alla kommentarer och omtanken! Bebisen visade upp sig från sin bästa sida under dagens andra ultraljud och läkaren var nöjd med sprattlandet på skärmen. Detta betyder att graviditeten tickar på. Idag är det BF+3 och vad ska jag säga? Segt som fan men det är som det är.

På vägen hem från förlossningen stannade jag till i bokhandeln. Nu har jag köpt de fyra första True Bloodböckerna och tänkte roa mig med att läsa dem. Den sega bebisen får klara sig utan min uppmärksamhet ett par dagar nu.

På väg till förlossningen med blandade känslor

Imorse vaknade jag men en otäck känsla av att det var dött i magen. Jag buggade och knuffade på bebisen men fick inget gensvar. Jag drack iskall saft, ringde förlossningen och blev ombedd att åka upp.

Efter att ha lyssnat på hjärtljud, som visade sig vara stabila gjordes det ultraljud i en evighet. Sen skulle läkaren överlägga något med överläkaren. Barnmorskan kom in och berättade lite löst vad det rörde sig om. Tydligen var bebisen lite för stilla under ultraljudsundersökningen och de ville att jag skulle hem, äta lunch, komma tillbaka och undersökas igen.

Nu är vi alltså på väg upp igen. Om bebbe fortfarande är passiv lutar det åt igångsättning vilket känns läskigt. Jag vill komma igång själv. Känner mig kluven och lite lost.

Hoho?

Vi har gått två dagar över tiden och köket är skinande rent. I ärlighetens namn har köket inte sett så här tjusigt ut sedan vi flyttade in. Spisen och ugnen glänser. Micron ser ny ut in och utvändigt. Fönstret är putsat osv. Jag är en stjärna.

Dagens kost har bestått av bland annat tio lussekatter, varav fyra av dessa åts till frukost. Strax före lunch fick vi finbesök från vänner i Göteborg som jag inte träffat på fem år. Vad roligt det var att ses! Allt var sig likt och det känns så märkligt att människor jag lärde känna när jag var 17 år fortfarande är som de var då med undantag att livet har rullat på med nya erfarenheter.

Jenny, Magnus och jag bodde grannar på Skäraton. Skäraton är ett rosa putshus i Växjö där det bor studenter. Jag hade en lägenhet i källaren och är således ”Anna i källaren”.

Jenny och Magnus har tre barn tillsammans och är bortsett från min storasyster och två kompispar till min sambo de enda jag känner med tre barn. Det är alltid lika spännande att prata förlossning med Jenny och Magnus. I Göteborg blir man tydligen inte igångsatt förrens efter tre veckor till skillnad mot Stockholm där det är två veckor som gäller. Jenny gick över tiden med de två sista barnen och hade såkallat ”tyst värkarbete”. Tänk er att ena stunden vara hemma höggravid och lalla runt för att elva minuter efter första värken har blivit förlöst av sin kille i farstun, inte bara en utan två gånger. Otroligt.

Efter fikan strosade vi runt lite tillsammans på Söder. Sen gick jag och la famila till Lidl och bibblan. En bra dag, men lite gravidseg så att säga.

BF + 2, vecka 40.1

En stor mage full av bebis. Inget tyder på att bebisen är på väg. Jag känner mig helt som vanligt. Det är inte segt eller jobbigt, ännu. Känns mest som ett vakuum. För första gången VÄNTAR jag verkligen barn. Det första barnet kom på utsatt dag, andra barnet kom en vecka tidigt med andra ord är det inte mer än rätt att få uppleva en lång väntan.