Parkhäng med la familia

Helg är lika med parkhäng och idag var inget undantag. Låt er inte luras av bilden, trots att jag kanske ser glad och pigg ut känner jag mig stundtals döende.  Vet ni vad? Det känns verkligen som att min kropp håller på att ställa in sig på den stora förändringen. Jag är så himla trött. Vaknade utvilad bara för att en timma senare förvandlas till zoombie.

Igår exempelvis träffade jag fyra underbara kvinnorna som jag pluggade med på Stockholms Universitet med förut. Vi åt en massa goda grejer och pratade massvis. Det var jättekul men jag var så himla trött och kände mig såsig i skallen. Efter vår dejt åkte jag raka vägen till förskolan, hämtade kidsen och lobbade stenhårt för att de skulle vilja spela på min bärbära dator i sängen under tiden jag låg och vilade.

Min kropp och min hjärna behöver nog få lite lugn och ro. Nästa vecka ska jag skriva tenta och det blir till att plugga hela veckan. Bortsett från det ska jag bara sova och relalalalaxa. Nu ska jag sova en timma sen ska jag på Roller Derby match. Yey!

Pang Preggo går in i vecka 37

Jag har börjat få förvärkar. Igår blev jag mest skärrad eftersom det kom så oväntat, men jag när jag läste min gravidapp på telefonen såg jag att det är vanligt att förvärkarna kickar igång runt den här tiden.

Det känns så konstigt att det snart är dags för bebisen att komma ut. Jag längtar samtidigt som jag känner lite stress över att inte riktigt vara förberedd. En vild gissning är att det känns såhär när tredje barnet kommer. När man väntar första barnet finns allt tid i världen och vid andra barnets ankomst finns det bara ett barn att ta hänsyn till.

Nu är det två småttingar som kräver sin uppmärksamhet på olika sätt och det är här mitt tålamod samt min förmåga att sålla ställs på prov. Jag sover ganska kasst på nätterna nu om jag sover överhuvudtaget är jättetrött och vill egentligen ingenting mer än att sova. Men om en vecka ska jag skriva en tenta och måste plugga inför den. Nåväl, jag gör så gott jag kan och kämpar på.

Kick ass bebis

Ligger i sängen och tar emot stryk inifrån. Bebisen hickar och sparkas. Jag är helt kär i det lilla livet. Snart är den ute här med oss och ska bli en del av vår familj.

Att vara gravid är så sjukt abstrakt. Först händer ingenting, sen händer ingenting, sen blir magen gigantisk på en gång efter det ska barnet ut. Idag har varit en typisk preggodag när jag stängt ute världen och bara tagit hand om mig själv. Morgonens förvärkar fick mig att dra ner lite på tempot.

En dag fylld av vardagslyx och välbehövd vila

Jag bokade tid för ”mother to be massage” på Clarion Elements Spa i morse efter min långa vakna natt. (Nej, jag har inte blivit sponsrad utan betalt 950 kr ur egen ficka och det var det värt.) Jag kände att jag var värd det efter att han skickat in min inlämningsuppgift och allt håll i gång på sistone. Att bara sätta sig inne på en tjusig toalett kändes som en lisa för själen.

Massagen var jätteskön och hon som utförde den var behaglig att ha med att göra. Jag tycker om när personer är professionella och inte förstör behandlingar med att prata sönder dem. Vi pratade dock lite grann bland annat om vikten av att ta hand om sitt tempel och jag tycker att jag är bra på att göra det. Jag gillar tanken på att mitt kropp är mitt tempel.

Efter massagen fick jag stanna i SPA:et. Det var mysigt, men inget speciellt. Jag hade egentligen inga förväntningar men trots det blev jag lite besviken. Poolen ni ser på bilden var mysig och sträckte sig både inom och utomhus. Men den var inte särskilt varm och sedan fanns det inte så mycket mer att roa sig med. Det fanns en bastu, men det var inget jag var sugen på.

Jag satt ute en stund och tittade på hösten. Just nu försöker jag verkligen leva i nuet och insupa allt vad den friska hösten har att erbjuda. Det är så fina färger på träden nu.

Efter en stund blev jag hungrig och smaskade i mig min medhavda bar från Espresso House. Jag åt frukost där på vägen till SPA:t och köpte med mig en bar till mellis.

Tiden gick förvånansvärt fort och efter tre timmars avkoppling begav jag mig hemåt.

Där hemma väntande min goda fisksoppa och när den var uppäten sov somnade jag som en stock och sov tills det var dags att hämta barnen på förskolan.

Vill du vara medverka i en kvällstidning berörande ämnet mammamage? Hör av dig till mig då.

För en stund sedan fick jag smaka på vad som komma skall

Jag tror minsann att jag fick förvärkar och första tanken var ”NEJ! INTE NU!”. Andra tanken var: ”JAG VILL INTE SPRICKA FRÅN YSTAD TILL HAPARANDA!”

Klockan tre i natt slog jag upp mina bruna och lyckades aldrig somna om. Istället ägande jag en timma åt att titta på skor online. Sen gjorde jag färdigt min inlämningsuppgift och mailade in den. Efter det åt jag frukost och läste DN.

När klockan var sju väckte jag familjen och roddade med den i en timma innan de slutligen lämnade huset. Mitt i ”gå till dagis kaoset” med galonbyxvägran osv fick jag värkar. I samband med värkarna utlöstes någon form av känsloreaktion. Jag började profylaxandas och grina. Höll mig på magen, mådde illa, sprang på toa med rännskita, bölade lite till, lade mig på sängen och andades. Sen gick allt över.

Jag säger bara en sak: Oh MY GOD vad jag fick en påminnelse om hur det känns att föda barn. Jag hoppas verkligen att det dröjer ett tag till innan bebbe vill ut för jag är inte klar ännu. Bebiskläderna är inte tvättade och ingenting är riktigt förberett. Jag ska ju sova in min fantastiska mammadoft i en filt osv.

Nu ska jag bege mig till närmaste SPA och spendera ett par timmar där. Dels för att jag är så himla värd det efter att ha lämnat in min uppgift men också för att jag kan och vill. Ska nog stanna till på Espresso House och äta en bagel till frukost nummer två innan jag lägger mig på massagebänken.

Tack alla ni som delat med er om era ”spricka-vid-förlossnings-erfarenheter”. Intressant och fasansfullt att läsa. Såg ni Uppdrag Granskning igår? Vad tyckte ni om programmet?

Numera har jag konstant BVS (bröstvårtsstånd för den oinvigde)

Annelie 28 år, mamma till två barn, 3 och 1 år gamla

Jag har alltid haft små, fasta, fina bröst. Jag har aldrig varit förtjust i mina bröstvårtor eftersom jag föredrar lite större vårtgårdar, och tyvärr blev de ännu mindre efter mina graviditeter (eller egentligen var det väl amningen som förändrade dem…). Numera har jag konstant BVS (bröstvårtsstånd för den oinvigde). Efter amningen är de ännu en kupstorlek mindre och jag drar nu en knappt full 75A. Jag kommer definitivt operera brösten om några år. Eventuellt blir det ett barn till först!

Omvänd en flata och tjäna 420 miljoner kr

Som vi alla borde känna till vid det här laget är vår sexualitet något vi kan styra över. Vi väljer våra lustar med omsorg och efter vad vi anser passa vår image bäst. 

Eller inte. När ska folk fatta att vi faktiskt inte kan välja vår sexuella läggning? Jomen tjena. Det finns säkert upp till miljontals människor som trånar efter en underbar människa av samma kön men som inte kan/vill/vågar ge sig hän. Att dessa människor ska behöva ruttna i sin garderob för att tillslut självdö är tragiskt.

Alla dessa normer över hur kärlek ska se ut äter upp människor. Låt kärlek vara kärlek! Nej, jag menar inte att det är fritt fram för pedofiler att kasta sig över småttingar, att nekrofiler ska gräva upp döda kroppar eller att folk som tänder på djur ska bedriva tidelag. Jag pratar om kärlek mellan vuxna människor.

Snacka om att gubben har ett problem! Tror han på fullaste allvar att 420 miljoner kronor kommer förvandla hans dotter från gay till straight? Om ni Gigi levt lyckligt gift tillsammans med sin fru i sju år, börjar det då inte bli läge att inse faktum: Din dotter är flata! Fatta, förstå!

Homosexualitet avkriminaliserades i Kina 1997, men trots att åren gått har har förändringen och toleransen för HBTQ-människor varit knappt kännbar skriver Östasistiska museet på sin hemsida. I morgon är det en vecka sedan de öppnade utsällningen Secret Love där tjugosju kinesiska konstnärer visar upp sina verk med temat identitet, sexualitet och normer. Den ska jag gå och titta på.

Genusfotografen // Glada kroppar hjälper mot nakenchocker

Har du hört talas om Genusfotografen? Om inte är det på tiden att du kikar in på sidan. Denna veckan har genusfotografen gjort en skarpssynt analys av bilder som visar nakenhet och till min stora glädje finns min ”BAM-bild” med som ett exempel.

Jag har svårt att komma över hur cool och rolig den här bilden är (älskar att det ser ut som att Anna Davidsson är på väg att överfalla sin tunnare sugfisksyster).

Thank GOD för Hello Kitty och Spindelmannen!

Man ska aldrig säga aldrig, men faktum är att jag aldrig trodde att jag skulle köpa Hello Kitty eller Spindelmannen till mina barn. Detta av just den anledning att jag avskyr både Hello Kitty och Spindelmannen. Men så har jag kommit på att barnen är väldigt impade av dessa två av mina hatobjekt och det ena leder till det andra.

Förra året köpte vi nog tolv par vantar från att säsongen började till att den tog slut. Vantar tycks vara något som försvinner väldigt lätt. I år tänkte jag satsa på att köpa vantar som barnen värnar om och älskar. Inga slentrianmässigt randiga eller enfärgade. I år ska de få vantar med sina favoritmotiv på, dels för att de faktiskt ska vilja ha vantar på sig när det är kallt och för att de förhoppningsvis ska älska sina vantar och värna om dem.

Ändamålen helgar medlen eller hur är det man brukar säga?