När ingenting blir som man tänkt sig

1057039_10152958950065046_292581601_n

Lovi var ledsen i helgen och frågade bestört när hon skulle få sin bebis. What? Vadå för bebis? Efter mycket förklarande framgick det att hon menade bebisen i hennes mage. När kommer den ut liksom? Hoppsan, det är liksom en hel process det där med att få ut en bebis, först ska den in och det kommer förhoppningsvis inte ske på ett par år. Hmmm…

Jag gnuggade mina geniknölar och kom på den briljanta idén att ha en mysdag med ”bara tjejerna”. Vi skulle på bebisjakt. Förra året var jag inne på att köpa en Rubens barn till henne, men de är ganska dyra och det rann ut i sanden, men nu. Nu vill hon ju ha en bebis och då kan vi åka och köpa en.

Det kan verka bortskämt, men våra barn får sällan saker med undantag för jul, födelsedagar och påsk. Nu kände jag att jag ville skämma bort Lovi. Detta skulle bli ett härligt barndomsminne. I mina visioner skulle Lovi minnas denna dagen som en av de mysigaste dagarna i hennes liv. Dagen då hon fick sin älskade bebis.

1061878_10152958948940046_53951212_n-1

Vi stannade till vid en glassbutik i närheten av butiken där vi skulle köpa dockan. Hon valde två kulor och jag gjorde detsamma. Vi satt där i god ro och åt vår glass. Men det var varmt, min glass var uppäten för länge sedan, hennes började rinna. Freddie var otålig i vagnen, jag satte henne på magen och kom på att Lovi kunde äta upp sin glass i vagnen på vägen till butiken. Trixet var bara det att nu när Lovi satt i vagnen tog det en minut att gå istället för tio att gå. Glassen var långt i från uppäten när vi kom till butiken och väl där ville hon bara gå in. Jag bad att få hålla i hennes glass medan vi var i butiken.

1063194_10152958948775046_722244710_n

Dockan föll inte den lilla damen i smaken och hon blev pissed när hon insåg att jag hade ätit upp hennes glass. Ja, alltså, det var inte tanken från början, men vi var där inne ganska länge och den smälte. Lovi vägrade följa med ut ur butiken eftersom hennes glass var borta. Jag mutade henne med att vi skulle äta glass efter middagen senare under dagen. Till slut gick hon med på att gå ut från butiken. På vägen därifrån passerade vi StikkiNikki vid Mariatorget. Jag som fortfarande hade ambitionen att ge Lovi en härlig och minnesvärd dag erbjöd henne en glass där ifrån istället. Hon blev glad och bad om att få en kula jordgubbsglass. MEN, inga storys kring barn som inte har ett stort MEN.

När hon fick sin glass blev hon arg för att den inte var tillräckligt rosa. Hon började skrika inne på StikkiNikki att glassen var ”ful”.

Jag ba: Men det är jordgubbsglass.
Hon Ba: Nä, den är ful.
Jag ba: Nu får du äta upp den, jag köpte den för att du ville ha.
Hon ba: Jag vill inte ha den, Jag vill ha jordgubbe.
Jag ba: Det är jordgubbsglass.
Hon ba: NEJ!
Jag ba: Nu får det vara nog, vill du ha glassen eller inte?
Hon ba: Inte!

Jag slängde glassen demonstrativt i soptunnan inne på StikkiNikki och sedan gick vi ut där ifrån. Lovi var helt förkrossad och jag ville bara hem. Hon satte sig mitt på trottoaren och tjurade i en kvart, jag satt på trappan till en bokhandel bredvid och tittade på. Efter en kvart fick jag nog. Jag satte Freddie i vagnen och Lovi i bärselen. Hon skrek och viftade, men jag pratade lugnt. Efter en stund somnade hon mot min axel och när hon vaknade upp ett par timmar senare i sin säng förslog hon att vi skulle prova att göra om det.

Hon ba: Mamma, vi kan prova att köpa jordgubbsglass igen fast den inte är så rosa.

986675_10152958946130046_2113798504_n

Annonser

5 thoughts on “När ingenting blir som man tänkt sig

  1. Ibland förstår jag mig så väl på barn. Oftast förstår jag inte människor så bra, men just barn känner jag så ofta extra för. Jag tror att barn har vissa ”svårigheter” som de sedan växer ifrån och lär sig hantera, men för mig med autism så har dessa svårigheter hängt med till vuxen ålder.

    Skulle så lätt kunna flippa för att glassen inte såg ut som jag trott, om andra saker under dagen också gått åt skogen och blivit som jag trott. Men sedan när man får lite distans så inser man ju att det var en konstig reaktion, precis som din dotter gjorde efter att ha sovit en stund! Sömn funkar bra för mig, jag somnar ofta när jag är arg eller ledsen och när jag vaknar är allt mycket klarare.

    Eh. Vet inte vad jag vill ha sagt. Kände bara så mycket igen mig i din dotters reaktion!

  2. Åh, sista bilden! Man ser verkligen besvikelsen där. Jag känner igen det där när inget blir som man tänkt sig och alla är sura och rätt ledsna och verkar ha fastnat i det spåret. Då är en omstart precis vad man behöver, en stunds vila och plötsligt har man fått lite perspektiv igen. Hoppas att jakten på en bebis till Lovi går bättre en annan dag!

  3. Måste börja med att säga att jag tycker din blogg är riktigt härlig! Vart nyfiken på vad du har för bärsele? Är på jakt efter en som man kan bära både små och lite äldre barn i.

  4. jag fick på riktigt en tår i ögat. Du verkar va så jävla fin mamma, och en 3.5åring, alltså, jag har ett gäng på jobbet, såhär utifrån är det lite fnissigt. plus att hennes sätt att säga förlåt var så himla fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s