Lyssna på barnen, de är mer kompetenta än vad vi tror

landet3Ensam med tre barn på en ö. Livet kunde ha varit värre. Jag är medveten om att vi har det väldigt bra som kan åka ut och bo i skärgården när helst vi känner för det. Långt ifrån alla har den möjligheten.

Nu har vi varit här i tre dagar och börjar äntligen acklimatisera oss. Barnen tyckte att det var jättetråkigt här de första två dagarna och det tycker de säkert fortfarande. De säger att det är roligare på dagis och jag har full förståelse för det.

Barn är vanedjur och att helt plötsligt vara strandsatt i skärgården utan möjlighet att springa över till närmsta granne för att leka ät tufft för en femåring. Dagarna blir så himla mycket längre när de inte är inrutade som i vardagen. Plötsligt tycker jag att det är svårt att vara ledig med barnen. Vilken sjuk känsla, jag är ju deras mamma och här finns det inget annat att lägga fokus på än att vara med barnen och se till att vi får mat i magen.

Alla vardagsbestyr som tvättning, inhandling av mat osv är borta. Det är jag och barnen och den den skumma känslan av att vara ledig. Hur gör man egentligen? Som sagt, tre dagar har gått och vi har börjat ruta in dagarna. En sak som jag försöker vara medveten om att att jag hellre är en ja-sägare än en nej-sägare.

Idag promenerade vi till lanthandeln för att köpa glass. På vägen dit stannade vi till och lekte vid öns skola.  Barnen ville jättegärna ha med sin traktor på promenaden och trots att jag visste att de inte skulle orka släpa på den fram och tillbaka tänkte jag att de får släpa den så länge de orkar. Ni må tro att de kämpade tappert, jag blev förvånad över hur långt de lyckades släpa runt på den. När de blev trötta ställde vi den i ett dike och plockade upp den på vägen hem.

Mitt bästa tips för att få en fin ledighet med barnen oavsett var man tillbringar den och vad man gör är att lyssna på barnen. De är mer kompetenta än vad vi tror.

Annonser

2 thoughts on “Lyssna på barnen, de är mer kompetenta än vad vi tror

  1. Jag har nu vart mammaledig med vår 1-åring och 3,5-åring i över ett år. 3,5-åringen har varit elak mitt sitt syskon från dag ett och är fortfarande. I ett år har jag inte kunnat släppa blicken från dem för en sekund, inte en sekund. I ett år har jag har pratat lugnt och pedagogiskt, skällt, mutat, hotat ja allt som stått i min makt. Just nu är jag helt drenerad på lust, energi och tålamod. Jag är slut som mamma. Jag har blivit en mamma jag inte vill vara. Arg, orkeslös, tråkig. Jag skäller på honom för småsaker, säger nej till saker på ren rutin, hör knappt vad han säger och somnar med ångest. En månads semester har vi nu tillsammans innan jag ska jobba och jag har bestämt att denna semester ska jag bli en ja-sägare. Göra allt han vill( eller ja nästan). Har du tips på syskonavundsjuke-fall som detta?

    Du är grym!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s