Tig inte ihjäl viktfrågan, lyft och avdramatisera den istället

Stormen kring tidningen Frida viner över nätets vida vidder. Det fladdrar  i mina tyllgardiner och jag känner att jag måste delge er min tanke i debatten. Tidningen Frida har i sin senaste upplaga publicerat en artikel där de skriver ut vikten på kändisar. Jag gissar att det är i syfte att folk (unga tjejer) ska kunna jämföra sin vikt med kändisens, vad det nu ska vara bra för. Lady Dahmer har skrivit ett läsvärt inlägg om det hela och publicerade i samband med det några tweets från twitterstormen på sin blogg, bland annat ett där Fridas chefsredaktör Beatrice Birkeldh kommenterar det hela med att ”tidningens målgrupp efterfrågar denna typ av reportage”.

Utan att ha läst artikeln känner jag spontant att dagens vuxna brister i sitt omdöme. Barn och ungdomar är nyfikna och tänker tankar vi vuxna i många fall har glömt bort att vi själva tänkt. Barn och ungdomar har givetvis rätt till sina frågor och tankar, men det är de vuxnas ansvar att visa vägen i hopp om att minska förvirringen. Bara för att ungdomar är intresserade av vikt betyder inte det att tidningar som Frida ska namedroppa lite kändisar med avklädd bild och viktangivelse. Bara för att en storebror vill lura sin Justin Biebertokiga lillasyster i Wake Up med NRJ betyder inte det att Martin Björk och hans vänner måste göra det. Jag efterlyser omdöme och gränsdragning bland mina vuxna medmänniskor. Vikt och hälsa är viktigt, det är faktiskt något som påverkar människors liv. Det är de vuxna som visar ungdomar vart skåpet ska stå. Barn och ungdomar anammar idoler att se upp till. Idoler och rollmodell som de apar efter med råge. Varför ska ett barn gå på vuxnas lögner om att utseende inte spelar någon roll, när barnen indoktrineras av sin omgivning att utseendet visst spelar roll. Varför ska en flicka påväg in i puberteten äta mat, när hon kan välja bort och svälta sig som sin sin idol eller bästis?

På ett sätt kan jag förstå hur Fridaredaktionen tänker när de lyfter ämnet vikt. Det blir ett tafatt försök att kanske avdramatisera men vem vet? Det kanske är ett format som passar dagens tonåringar? Det verkar onekligen vara ett sätt som skapar debatt bland alla vuxna. Vuxna som faktiskt genomlidit sina egna små helveten som barn. Debatten kan ses som ett ypperligt tillfälle att faktiskt lyfta något konkret ur ungdomarnas kontext för att tillsammans med dem göra en analys. Artikeln är ju ett bra ämne att diskutera kring i skolan eller hemma vid middagsbordet.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst i ämnet eftersom jag har mycket erfarenhet kring det. Dels med min ätstörningsproblematik men även eftersom jag arbetar med ungdomar samt är mamma. Min spontana tanke är: lyft och avdramatisera vikt och utseendefrågan. Lättare sagt än gjort, ja. Men vi vuxna måste se till att att ge våra barn den tiden, för ja. Det tar tid en jävla massa tid. Det är inte något som avhandlas i förbifarten. Att nätverka med föräldrar eller på forum för att se hur andra hanterar sina barn som är viktintresserade är ett sätt. Jobba på det här med barns attityder överlag, eftersom det enligt min uppfattning är andra barn som lätt kan sätta olyckliga bollar i rullning. Vad säger barn till varandra och vilka konsekvenser får detta?

Annonser

5 thoughts on “Tig inte ihjäl viktfrågan, lyft och avdramatisera den istället

  1. I över huvud taget är det tråkigt att vi alltid ska jämföra oss med varandra. Oavsett om det gäller vikt eller kläder så är det trist tycker jag. Alla tjej/damtidningar handlar mycket om att man ska ha koll på kändisar och hur modet är. Har inte läst någon sån tidning på flera år då jag vet att det står ungefär samma sak nu som för fem tio år sen.

  2. Jag läste alltid Frida/Veckorevyn när jag var yngre men jag har aldrig haft några problem med tankar om vikt eller liknande, som tur! Har dock haft personer i min omgivning (och har fortfarande) som har det. Jag tror definitivt att alla såna här ”titta kändisarna har celluliter, usch då de är visst inte så snygga som de försöker framställa sig som” eller om kändisars vikt osv. bidrar till att man tänker över sin egen vikt och utseende vilket i sin tur ofta leder till att man mår dåligt osv. Tror att det ska inte tigas ihjäl men approchas från en annan sida, inget mer ”så får du snyggaste kändiskroppen” utan kanske ”vanliga” tjejer med ”vanliga” kroppar som talar öppet om den här diskussionen, att det ska bli mer ”normalt” som ett samtal mellan kompisar… Ja jag vet inte riktigt.

    Brukar aldrig kommentera din blogg även om jag ofta vill, läser nämligen via telefonen för det mesta och där är det för jobbigt att kommentera hehe. Måste säga att jag tycker väldigt mycket om din blogg, som jag hittat via Lady Dahmer. Var nyligen som jag började läsa hennes blogg med och har blivit så himla inspirerad av er två, och Cissi Wallin på Radio1. Framförallt när det gäller tankar om jämställdhet, utseende, kvinnans objektifiering osv. Ibland känner jag att jag nästan blivit BITTER nånstans, lite kontraproduktivt. Men alltså att jag känner någon slags hopplöshet över saker och ting nu när jag verkligen börjat fundera på exempelvis fixeringen vid tjejers utseende, och även hur jag själv fixerar mig vid mitt eget och andras utseenden. Eller hur man uppfostrar flickor och pojkar olika osv. Kan känna en lättnad över att jag har en son som förhoppningsvis kommer slippa sådant som vi tjejer måste genomlida… Ja jag vet inte riktigt vart jag hamnar med detta resenomang men vill säga att du inspirerar helt enkelt!

    Tycker också att du ska samla ihop en mamma-blogg-dejt i en lekpark med andra mammor som bloggar eller läser din blogg, av dina foton misstänker jag att vi nästan bor grannar hör på Söder, vore superkul! 🙂

  3. Just det! Glömde nämna det ämne där du nästan mest inspirerat, då du lyft frågan om mammakroppen. Jag känner att jag är en helt annan person sen jag blev mamma, min kropp var plötsligt inte min. Men samtidigt känns de så jäkla skönt på ett plan, jag är inte ett ”sexobjekt” eller någon som män ska finna attraktiv, jag är mamma och mina bröst är till för att min son ska få amma osv. Känns som att bristen på ”perfektion” vad det nu är, efter en graviditet bara känns som ett härligt bevis på att jag är mamma 🙂 Gillar verkligen sidan mammakroppar 🙂

    • Det där känner jag igen! Jag har fortfarande komplex för min kropp på många sätt, eller snarare: en osund inställning, eftersom jag njuter lite i smyg av att vågen dimper ner på alltför låga siffror då och då, och jag är rädd för att bli tjock – MEN att vara gravid och föda barn förändrade synen på min kropp på ett positivt sätt.

  4. jag tänkte häromdagen på hur det vi vuxna säger implementerar värderingar hos våra barn, redan riktigt tidigt… min Wilmer som är 3 1/2 år och pinnsmal kan redan nu klappa sig för magen och säga att han är tjock… och vem har han hört det ifrån? jo mig sim går och gnäller över att jag är tjock…

    sen späder media på värderingarna om att vara tjock är fel och vikten är inte alls bara en siffra utan vi värderas därefter också…

    http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=53759&beid=2425919

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s