Sitter du på en mörk bekännelse?

Det var någon gång i början på 90-talet. Pökpåsen gjorde entré i den svenska vokabulären och flickor med namnet Anna fick en egen låt.

Min storasyster tog studenten och i samma veva som alla festligheter höll på hamnade hon på bredvid Peter Settman på en fest. Han var då Ronny med hela riket och vid frukostbordet dagen efter berättade hon hade träffat honom.

I samma stund föddes en lögn i min förpubertala skalle och från den dagen berättade jag stolt för alla (när tillfälle gavs) att min storasyster minsann hade hånglat med Peter aka Ronny Settman. En lögn som sedan utvecklades till att min syrra och Ronny minsann var ett par, till att min syrra och Ronny minsann skulle flytta ihop, till att min syrra hade dumpat honom. Bästa lögnen. Ronny var het och alla gick på den.

Är din tunga missfärgad? Har näsan samma längd som den borde ha eller sitter du på en mörk bekännelse om en lögn?

Annonser

9 thoughts on “Sitter du på en mörk bekännelse?

  1. Nej, det har jag nog inte. Eller jo, som väldigt okysst påstod jag en gång att jag hade gått ut med en kille. Men bara inför min syster och bara för att hon var så mallig för att hon redan hade pojkvän, två år yngre som hon var.

  2. När jag gick i lågstadiet hittade jag på att min storebror hade en köttätande växt i garderoben. Dessutom spädde jag på ganska rejält om vad den där växten åt. Varför jag hittade på var av den enkla anledningen att jag ville bli mer populär och intressant, och det fungerade. Mina klasskompisar blev impade. Knäppt, men sant….och lite genant idag.

  3. Typ 2005 ljög jag på kamrat.nu(?) – bockade i att jag var kille, laddade upp min mest androgyna bild, och fick en massa emotjejer att ragga på mig. Varför vet jag inte, än idag.

  4. I lågstadiet sa jag till mina klasskamrater att jag gick på karate, för att jag ville visa att jag faktiskt också var lite cool. Faktum var att jag inte gick på någon sport alls för att min ena förälder hade något emot sporter, det var farligt att sporta och så vidare (fast senare fick jag faktiskt börja på fotboll, trots att jag hellre ville gå på karate, basket, innebandy eller ridning). I alla fall så kändes det bra att säga till folk att jag gick på karate, till den dagen då det visade sig att en annan i klassen hade börjat på karate och började fråga ut mig om olika grepp. Då var det inte roligt längre, men jag försökte spela med ett tag till, sen sa jag att jag slutat med karaten för att jag tyckte det hade blivit tråkigt och enformigt (fast jag använde andra ord i den åldern).

  5. Jag var lögnernas mästare som barn, hade alltid hittepåkompisar, som jag ”träffat på bilsemester i Skåne” osv. Jag blånekade också till att jag skrivit ”FACK YO” på några bänkar i skolan. Jag stavade fel på flit så jag inte skulle bli misstänkt eftersom jag var bättre än alla på engelska……. Osv osv

  6. Åh, jag lurade nycklarna av en kille på krogen och möblerade om hela hans lägenhet. Lyckades lämna tillbaka nycklarna innan kvällen var slut. Nu 15 år senare borde detta vara preskriberat tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s