Joller – En podcast föräldrar emellan #Amning

20130416-164703.jpg
Nu kan ni lyssna på podden jag och Natashja aka Lady Dahmer spelade in. Ämnet är amning.

Annonser

6 thoughts on “Joller – En podcast föräldrar emellan #Amning

  1. Vad fint, det kändes ärligt och äkta och jag fick mig en riktig mysstund här i soffan med bebisen på bröstet. Det är så viktigt att prata om amning! Vi har just flyttat från sthlm till en liten håla, och jag vet inte, men det känns som att folk (mammor, men även byns barnmorska och BVC-sköterskan) generellt har rätt lite kunskap i ämnet… Tror som ni att en ofta bara förutsätter att det ska funka, och om det då behövs en del hårt arbete så verkar det inte vara värt det på nåt vis. Men då vet en inte vad en missar!

    Jag ammade stora 18 mån, sen var jag tyvärr tvungen att sluta av medicinska skäl, hade velat fortsätta tills han själv valde att sluta… Det blev en sorg för mig, för oss, att det blev så abrupt och påtvingat. Denna gång hoppas jag jättemycket på att amma tills O själv vill avsluta.

  2. Vilken fantastiskt bra pod! Ett viktigt ämne i stort och mycket angeläget för mig som förstagångsförälder. Jag har förslag på ett ämne ni kan diskutera, oron som man känner som förälder. Med allt ifrån plötslig spädbarnsdöd till platta bakuhuvuden på bebisar 🙂

  3. Åh vilket härligt sällskap jag fick av er via podden! Jag ammar mitt andra barn och har haft nästan oförskämd amningsflyt, men har upplevt hur väninnor kämpat, gråtit och slitit för att sedan ge upp. Det var igenkännande nickar från min sida, om att nästan känna skuld för att det funkar (nu såg jag det som ren betalning för allt annat som var hemskt, jobbigt, skrämmande och knäckande kring nr etts födelse, men ändå) och så befriande att höra om era inknölningar av bröst i små pyttemunnar. Det är ju faktiskt så, att idealet inte alltid funkar, då får man knöla lite. 🙂

  4. Hej Anna och Natashja!

    Jag läser era bloggar i stort sett varje dag och tycker att ni säger många bra saker och oftast på ett väldigt bra sätt. Jag lyssnade på er podcast om amning och har funderat på en del av vad som sades och kände att jag behöver få ventilera min tankar kring det.

    Jag har en son som är tre år och en dotter som är tre månader. Min son ammade jag i en vecka och pumpade sedan och gav bröstmjölk i åtta veckor. Jag har valt att inte amma min dotter, jag har valt att inte ens försöka. Det jag reagerade på i er pod handlar alltså om ickeamning.

    Ni uttryckte att ni inte kunde förstå att amningen kunde förknippas med något sexuellt så att det skulle vara svårt eller otänkbart för mamman att amma. Ni blev också provocerade av en kvinna som inte ammade för att hon inte ville förstöra sina bröst. Jag förstår att ni känner och tycker som ni gör om det eftersom ni själva inte har de känslor som ”de amerikanska kvinnorna” och Annas bekant, som ni tar upp som exempel, har. Jag skriver det här för de kvinnor som väljer bort amning av andra skäl än fysiska, för att det behövs en röst som förhoppningsvis kan mildra deras skam och skuldkänslor inför sitt beslut lite.

    Jag är som ”de amerikanska kvinnorna”. Men jag bor i Sverige och här ammar man. Jag förknippar amningen med något sexuellt. Det betyder inte att jag känner lust när barnet suger, det betyder att jag känner stark ångest. Det enda jag vill är att putta bort barnet, långt bort. Jag får ytterligare ångest över min reaktion och av att den avsky jag känner läggs på det lilla barnet som jag älskar så länge det inte äter. Känslan av att vara ett onormalt freak som inte är förmögen att ge mitt barn det bästa bet sig fast i flera år. Jag vill inte automatiskt förknippa amning och mina bröst med sex men jag kan inte välja det.

    Redan innan jag blev gravid igen fasade jag inför amningen och eftersom det här inte är USA kände jag inte att det var något alternativ att inte amma. Till slut vågade jag prata om det här med min terapeut som hjälpte mig att ta beslutet. Hon sa att jag känner det jag känner, att mitt barn behöver mig mer än amning. En trygg anknytning med den person som tillbringar mest tid med barnet är överordnat allt annat.

    Så min spontana tanke om Annas bekant som inte ville förstöra sina bröst med amning är att det inte alls handlar om att hon sätter sitt utseende framför sitt barns väl. Hon mår inte psykiskt bra av att amma men att besluta att inte amma på de grunderna är otroligt kontroversiellt, till och med mer kontroversiellt i Sverige i dag än att besluta att inte amma för att man vill behålla sin kropp intakt. Vilket tyvärr er podcast om amning än en gång visar.

    Min tremånaders har inte legat vid mitt bröst en endaste gång och det har varit en befrielse. Utan skam och skuldkänslor mår jag så otroligt mycket bättre och har fått en jättebra start med henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s