Hur mycket får era barn spela?

Först och främst: HEJ! Hoppas ni har en skön helg. Som vanligt när hela familjen är samlad och sockerdopad känner jag för att skjuta mig i huvudet. Why the hell ska barn ha lördagsgodis egentligen? Jag skulle vilja ge dem tio gröna ärtor och en morot.

Idag tog vi hela barnaskaran till polismuseét. Barnen tyckte det var jättekul där. Jag satt mest och ammade i ett hörn, men tycker också att det var kul. Kan berätta om stället lite mer ingående i ett annat inlägg. Just nu vill jag nämligen bara ta reda på hur mycket ni låter era barn spela på era telefoner eller paddor. Jag är så sjukt less på allt tjat om spel. Jag är orolig att mina barn tappat förmågan att LEKA, STIMULERA sig själva och att fantisera. Från tidig morgon till sen kväll låter det ungefär såhär: ”Mamma får jag spela på din telefon?”.

Jag funderar på att ta bort alla spelappar eftersom barnens spelsug känns så sjukt fixerat. De kan inte sitta och vänta på bussen utan att gnälla över att ”Det är tråkigt att bara sitta, jag vill spela medan vi väntar.” I min värld är det nyttig att ha tråkigt. Ibland är allt bara väldigt tråkigt, that´s it och det fina i kråksången är att allt blir så himla mycket roligare när det är roligt sen. Hur resonerar ni kring det här med barn och spel? Kom gärna med konkreta tips och råd.

Annonser

28 thoughts on “Hur mycket får era barn spela?

  1. Jag har inte så stora barn än, men jag har alltid vart emot att barn ska bli datafixerade eller spelfixerade och som du säger, sluta leka och stimulera sig själva med fantasi och allt. Kommer från en kultur där man dessutom har den lyx man har här och där är allt fattig men lyckligt och mer hälsosamt på nått sätt. Gillar det sättet att växa upp på, hitta på egna leksaker och göra sina egna leksaker.. men att alltid ha det senaste spelet, mobilen, appen, prylen, får mig bara att må illa. Ytlig värld och jag vill inte riktigt att mina barn lever så fören dom blir vuxna.. då kan dom välja sånt själva.

    Enligt den psykologiska delen så ÄR det nyttigt att vara rastlös, ha tråkigt och lära sig att leva med det och sig själv. Och inte alltid att FLY undan det tråkiga, tysta och rastlösa till prylar och spel.

    Ja det va mitt ord, är en sån som kan skriva hur mycket som helst egentligen men försöker hålla mig lite kortare, liiite kortare i alla fall.

    Svar på frågan: Några timmars spel per dag, max. Beroende på ålder, 2 timmer ca. Men verkligen inte en hel dag eller ens halv dag. Och absolut inte ALLTID spela bort strö tid som väntan på bussen och sånt.

    Kram

  2. Min 6 åring har begränsad med skärmtid som jag kalalr det för. Det innefattar allt som sker framför en skärm oavsett om det är interaktivt eller ej. Efter dagis är det ok att spela och titta på TV om man också gör annat mellan varven. Hon ritar mycket, pysslar och leker med sina gosedjur och Barbies. Då behövs inga regler. Men om hon sitter fast framför sin padda för länge så säger jag att nu får du stänga av. Mina killar som är 9 och 11 har inga större begränsningar när det kommer till skärmar. 9 åringen leker titt som tätt med kompisar efter skolan och då leker de mycket andra lekar som lego, kurragömma och sånna vanliga saker som barn gjort i alla tider. 11 åringen spelar och fixar med sin dator mest men också kreativa saker som Photoshop, vilket ju är jättebra att man kan.

  3. Detta har jag funderat mycket på det senaste. Jag mår illa över att man inte kan vara på kalas utan att folk ska sitta med sina telefoner/iPad hela tiden.
    Min unge är bara ett år än men jag har redan nu börjat se över mina egna vanor och beteende. Och jag tycker inte om det. Jag kan inte ha tråkigt. Jag vill inte bli en mamma som sitter vid telefonen när jag gungar tex. Och så är det nu.

  4. Jag har en sexåring och en nästan treåring. Vi har skärmfri dag varje tisdag. Det är lite gnäll om det från den store men han han accepterar det och leker istället. Varje kväll är det Bolibompa och lite spelande på det ibland, slut vid halv åtta. På helgerna får man se film efter lunchen, ibland lite spel och/eller, max två timmar. Det känns ganska mycket när jag skriver om det nu men vi är benhårda med att det är bara skärm efter middagen på kvällen, samt efter lunchen på helgen, aldrig spelande eller tv på andra tider. Sen gör vi dock undantag, vid sjukdom eller om en vuxen är ensam när den lilla ska sova och den store behöver barnvakt.

  5. Min son har frågat fler gånger om han kan få spela angry birds som jag har i min mobil, jag lät honom göra det en gång, men det var en gång och inget mer för, han blev helknäpp när han inte fick spela mer och jag fixar inte att min egna unge inte ska kunna ta att jag säger nej till något sådant. Tycker det är sjukt att ungar av idag inte vet vad dom ska göra om dom inte har rätt spel, rätt leksaker eller prylar, så fort något av det saknas så står dom där och vet varken ut eller in. Hemma är det mer regel än undantag att man faktiskt får ha det lite tråkigt emellanåt.

  6. Ack detta spelande, jag har också tänkt på det. Barnen på förskolan älskar att vi har börjat låta dem spela pedagogiska sped, då med äggklocka på 15 eller 20 minuter.

    En del av mig tänker att det är smått hysteriskt ändå, rädslan för att barnen ska bli fixerade. Jag menar, om de hade älskat att spela Cluedo eller Fia hade man nog låtit dem, eller en bok som de fastnar för. Jag tänker att om du istället vill göra något annat med barnen eller vill att de gör något specifikt så fine, men att begränsa bara på grund av någon fixeringsrädsla tror jag inte på.

    Å andra sidan så känner jag, liksom du att barnen väldigt snabbt faktiskt blir (obs min tolkning) fixerade. Det är allt de ber om att få göra och tjatar sig blå.

    Jag brukar försöka prata med barnen om det, varför de gillar att spela och vad de tycker om för andra aktiviteter.

    Gällande begränsning är äggklocka är något som funkar riktigt bra på barnen på föris iaf, de är 3.5-5 år.

  7. Jag har aldrig låtit de spela på min mobil just för att slippa tjatet om ” får jag spela, får jag spela” De har försökt några gånger men nu vet dem att jag är konsekvent och det är ingen idé att fråga. Däremot har vi en Surfplatta med några spel som den får använda ibland, några spel är tidsfördriv men flera är pedagogiska spel med bokstäver och siffror. Ja menar ska de sitta där en stund så kan de ju dra nytta av tiden och lära sig lite oxå.

  8. Jag har ju inga egna barn så då får man väl inte uttala sig egentligen:-) men jag tänker att de flesta barn som verkar vara väldigt spelfixerade har ju föräldrar som ständigt håller på md telefonen eller datorn, vilket förstås gör att även barn idag inser dragningskraften. Dagens människor behöver kanske ständig stimulans eller nått.

  9. Min snart 8 åring får en halvtimme per dag. Efter läxläsning. Hon väljer oftast Ipaden och ibland datorn. Vi fick begränsa spelandet tidigt och skapa regler runt det eftersom det blev så jävla tjatigt och gnälligt. Har också haft ångest för att hon väljer spel hellre än att gå ut och sånt, men kompisar kommer alltid före. 30 min per dag är standard, men hon får 30 min extra för varje bok hon läser ut också för att sporra läsningen. Jag tycker det funkar, när speltiden är slut så behöver hon inte tjata eftersom det blir nej hur som helst.

    • Jag förstår tanken bakom belöningssystemet, men har du tänkt på att ni underförstått talar om/bekräftar för er dotter att läsning är något tråkigt men nyttigt som kräver en belöning och att spelandet/skärmtiden har ett högre värde i och med att det är belöningen. Jämför med att äta ”äckliga” grönsaker och belönas med söt efterrätt. De budskap vi undermedvetet sänder är mycket viktiga och den allra viktigaste uppgiften vi som föräldrar har, är att vara bra förebilder. Sitter jag med iphonen/datorn/tvn i tid och otid men samtidigt förbjuder/reglerar barnens skärmtid så säger jag en sak men gör något annat. Jag tycker att all skärmbegränsning även ska gälla föräldrarna för att ha någon slags verklighetsförankring.

  10. Pratade med en pykolog om det här för en tid sen. Han jämnförde spelade med socker. Det är konstant och snabb belöning. Det tar ett tag till att komma till samma läge i leken. Jag tror det är viktigt att förstå det, att spel är uppbyggda för att fastna. Tänk dig ditt sockerberoende fast med spel. Samma sak i hjärnan som händer.
    På jobbet har barnen en dag i veckan dom får utnyttja ipaden och då en gång 20 minuter. Väldigt tydligt på kockan visar vi och sen är det inte mer med den saken. Många föräldrar gör samma sak hemma då dom upplver att barnen blir styrad i sitt sug till spelandet. Det tog 2 veckor och sen dess tjatas det ingenting. En väldigt dramatisk förändring.

  11. Hej nu har jag inga barn än men jag ska bli lärare för de yngre åldrarna. Just nu har jag VFU, min sista praktik period innan jag blir klar. Jag tycker att man kan se en skillnad på barn som spelar mycket på olika apparater och barn som inte gör. Generellt kan jag se att barn som spelar mycket vill inte göra tråkigare uppgifter i skolan. Medan barn som inte spelar gör alla uppgifter som ingår utan att klaga. Just nu har mina elever fått skriva egna arbeten på paddor eftersom skolan har sådana. De barn som inte spelar mycket hemma fokuserar mer på att skriva medan de barn som spelar mycket håller mer på med att just spela på dem. Men de finns ju undantag.

    Jag tror som du att barn behöver ha tråkigt för att i livet som vuxen så har man ibland tråkigt. Samtidigt så finns det ju studier som visar att spelande kan vara bra för utvecklingen. Det är en svår fråga tycker jag. Jag vet inte om det här hjälpte men det är mina observationer.

    /Malin

    • Jag tror att det här med att spelandet ”är bra för utvecklingen” måste ses lite mer kritiskt. Barn är programmerade att utvecklas och att lära sig. Att de även utvecklas genom att spela spel är i princip ofrånkomligt, och sker TROTS skärmtiden, inte tack vare. Det viktigaste i livet är att lära sig att interagera och att fungera tillsammans med andra människor och det kan man bara lära sig irl. Skärmtid är underhållning, och inget annat och dessutom en väldigt direkt och lättillgänglig stimulans som inte kräver något av utövaren. Att barn föredrar detta om inga begränsningar finns är inte förvånande, de skulle också äta godis till frukost, lunch och middag om de fick men där har vi konstigt nog lättare att se vad som är bra och dåligt för barnen (och oss själva också för den delen).5ntt5

      • Hej när jag skriver det så menar jag att det finns studier som visar att spelande är mer utvecklande än andra saker. Sen så tänker bag även på en elev som jag har som har dyslexi och dyskalkuli. Eleven har då svårt med både bokstäver och siffror. Hon är elva år och kunde inte den digitala klockan innan hen fick spela ett spel på en padda om den digitala klockan. För henom har spelandet haft en stor betydelse för hennes utveckling. Sen beror det helt på tror jag vilket typ av spel det är. Många spel lär barn olika saker som de kanske inte annars skulle ha lärt sig. Angry birds lär faktiskt oss alla om vinklar och vektorer.

        Jag är själv rätt kritisk till att alla barn har tillgång till tekniken men för vissa barn kan det ha stor betydelse. Jag tror att barn och vuxna kan bli beroende av spel därför bör nog alla, vuxna som barn försöka begränsa det. Jag och min sambo har infört en teknik fri dag i veckan. Där vi stänger av mobilerna och låter bli datorerna.

  12. Oj…det var ju enklare när mina barn var små för då var skärmen stationär 🙂

    Ingen av mina tre var tack och lov så speltokig, och de fick dessutom dela EN dator med en pluggande mamma – men en period när nåt nytt spel kommit blev det mer intensivt, då körde vi med ”timme – mot- timme”. En timmes datortid, och en timmes annan sysselsättning (helst utomhus).

    Den KAN slå fel dock, en dag hoppade mitt-i-mellan studsmatta oavbrutet i två timmar i tron att han sen skulle få sitta oavbrutet vid datorn lika lång tid 😀

  13. När jag var yngre var familjen iväg på semester strax innan jullovet. För att få åka iväg hade vi såklart fått plugga ikapp på förhand (gick i sjuan och lillasyster gick i sexan). När vi kom hem fick vi i julklapp gemensamt ett spel från the Sims som precis gett ut en ny expansionpack. Där turades vi om att spela, en halvtimme var i taget. För att få spela var dock villkoret att vi pluggade matte de 30 minuter som den andra satt vid datorn. Och pluggade man inte fick man inte spela, oavsett hur den andra gjorde. Jag kan ju säga att jag aldrig har läst så mycket matte (eller något annat heller) under ett helt jullov som då! Utan att klaga dessutom. Kom tillbaka till skolan låååångt före alla andra i matteboken och de andra ämnena låg vi i fas med. Det tyckte jag var ett kreativt sätt att komma tillrätta med spelberoendet. Vi var ju tvungna att varva med tråkiga grejer. 🙂 Sen visst att dina barn är för små för det men varva med andra sysslor emellan om de nu ska spela, eller få dem att förtjäna sin speltid genom att göra hushållssysslor eller liknande.

  14. Alltså det här är så jävla svårt. Jag undrar samma sak som du och har läst alla kommentarer. Men bli fan inte klok på hur jag ska tänka.

    Datorer är det nya liksom. Det är bra för ungar att spela bl.a. eftersom det ger datorvana vilket sannerligen lär behövas. Det finns massor av bra spel som de lär sig av.
    Argumentet att barn ska ha tråkigt för att vi vuxna har tråkigt, köper jag inte riktigt. Däremot att ha tråkigt som i att bli kreativ, det är jag för.

    Jag hatar att sätta upp fasta regler, att hålla på med något belöningssystem känns inte heller rätt för mig. Jag provade att låta min son spela fritt ett tag och då visade sig att han tröttnade rätt fort. Efter några dagar typ.

  15. Jag har ingen ipad eller smartphone, då jag ej vill locka mig själv att surfa när jag borde ha tråkigt eller mår bättre av att vara in the moment.

    jag tror det är enda alternativet, att dessa saker ej existerar som ett alternativ, för det är omöjligt att begränsa, lite som socker….finns det som alternativ så vill man ha det.

    cold turkey for the kids helt enkelt. tror jag.

    Lisa

  16. Hej! Ja du, min pojke (tre år) använder paddan till spotifylyssning, vilket är ok m mig eftersom jag vill uppmuntra hans musikintresse. Däremot spel försöker vi begränsa till ca 30 min/dag. Men jag har, som du, en liten ammande knatte hemma, och ibland är det svårt att få ro till amning/sovstund m liten (stora är ledig från förskola ett par månader) när en rastlös treåring springer omkring. Då är det lätt att plattiden blir betydligt längre än de där 30 min… Men jag gör mitt bästa varje dag, ibland går det bättre, ibland sämre! Men visst, jag oroar mig lite för vad en vana vid ”instant gratification” gör med hans tålamod och koncentrationsförmåga!

  17. Jag har också tänkt en hel del på det här. Ett tag när min 3 åring började förstå sig på telefon så var det ett evigt tjat och hon snodde allt som oftare telefonen utan att fråga. Då löste jag en del av problemet med kod. Ett annat problem är ju jag! Jag har svårt att slita mig och nu lägger jag undan den helt under dagen när barnen är vakna och en självklarhet när vi är borta. Därimot när hon får låna försöker jag ha pedagogiska appar och böcker så man förenar nytta med nöje. Annars är hon jätteduktigt på att leka och aktivera sig och det känns ju så mycket bättre.

  18. Vi har två barn som är 2 och 5 år. 2-åringen spelar i princip inte alls, hen är mer intresserad av att titta på Småkryp på SVT-play när dator eller surfplattan sätts på (det är alltid hens förslag när vi ska se film också…).

    5-åringen däremot vill gärna spela men eftersom hen inte riktigt kunde hantera att vi sa till att det var dags att sluta så började vi begränsa speltiden och nu har vi speldagar då man får spela lite. Så onsdagar, lördagar och söndagar så får hen spela.
    Onsdagar blir det 30-45 min på kvällen, lördagar och söndagar blir det ca 1 timme medans 2-åringen sover middag.
    Just nu spelar vi Lego Star Wars The Complete Saga på Wii, och med vi så menar jag 5-åringen och en vuxen (hen klarar inte spela helt själv utan behöver hjälp). Speltiden vi sätter av brukar räcka till ett kapitel och eftersom vi säger att vi spelar 1 kapitel så fungerar det bättre med 5-åringen och det blir inga utbrott när hen måste sluta spela.

    I övrigt så får barnen spela när vi åker bil längre sträckor, tex till sommarstugan som tar 2 timmar. Då blir det på surfplattan eller Nintendo DS.

    Barnen har en egen dator, men just nu är den inte så intressant. Kanske 5-åringen blir mer intresserad av exv 5 myror är fler än 4 elefanter nu när hen börjar lära sig mer bokstäver, men det verkar inte så lockande än. Kanske är det för att det är Star Wars för hela slanten.

  19. Hej!

    Har läst någonstans att det tar ca 20 minuter av ”tråkighet” innan kreativiteten kommer igång. Jag tänker som så att bara man inte alltid tillgodoser barnets ”behov” av stimulans utan låter tiden gå ibland så löser det sig. Min dotter är 3 och vill med jämna mellanrum spela på paddan eller telefonen. Telefonen har jag helt slutat att ge henne men paddan får hon ibland. Det kan hända att jag villkorar, att hon ska göra något först. Då hinner hon ofta glömma spelbehovet och kommer på något eget att leka istället. Funkar inte det tror jag på begränsad skärmtid.

  20. Jag hade precis det problemet, att de blev så fixerade och bara tjatade. Jag löste det med speldagar, en eftermiddag i veckan och en dag på helgen då de får spela fritt. De är inte alls fixerade längre och tjatar inte eftersom de vet vilka dagar man får spela.

  21. Vi är stenhårda med sonens spelande eftersom det tidigare blev ett enormt fokus kring spelandet och ett konstant tjat att få spela.Han fick utbrott vid nej och ville helst spela dygnet runt. Nu får han bara spela på helgen och då ca 30 min per dag, ibland sträcker vi tiden till en timme. Han får då välja mellan ipad, dator eller tv under den tiden. Sen finns det klart undantag om vi exempelvis ska åka långt i bilen eller andra tillfällen då vi anser att han ska få spela.
    Detta har resulterat i att han numera slutat tjata om att få spela på vardagar (kan fråga när det är helg) och accepterar ett nej. Fungerar bra och när han blir äldre kommer vi nog utöka speltiden men känns skönt att enbart tillåta det på helgen.

  22. Pingback: Barn och spel | Förskolemamman

  23. Pingback: Barn, föräldrar, telefoner och paddor | Doktor Cecilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s