Kan inte någon sätta käppen i mitt hamsterhjul?

sergels torg

sergels torg 2

När jag flyttade till Stockholm 20 år gammal fick jag mig en smärre chock. Det beryktade ”tempot” fanns på riktigt. Hela staden pulserade av liv. Människor verkade vara på ständigt språng, alltid med raska och bestämda steg. Tolv år senare är jag en av de som rusar fram på gatorna. Storstadspulsen tog mig med storm. Varje gång jag är inne i city känner jag mig som en myra i en stor stack.

Det händer saker överallt och det händer mycket på en och samma gång. Att stå vid plattan och titta på folket som far förbi är som att befinna sig utanför sin egen kropp. Ungefär som att titta på en film, fast man befinner sig mitt i scenen. Mina första år i Stockholm kändes som ett enda hamsterhjul. Jag jobbade mycket och var väldigt ensam. Anledningen till varför jag lämnade Växjö var att jag var uttråkad. Jag ville hitta något nytt och skapa min egen tillvaro på mina villkor på en plats där jag ville vara. Redan då drömde jag om att få bo på Södermalm.

Med tiden lärde jag känna nya människor som kom att bli mina vänner. Jag vet inte riktigt eftersom jag bara 20 år när jag flyttade från en småstad till en storstad, men det känns som om hamsterhjulet är mer påtagligt i en storstad än vad det är i en småstad. Jag tror att man dras med på något vis. Mitt hamsterhjul slutade snurra i samband med att jag träffade kärleken och bildade familj. Plötsligt fanns det annat än arbete och krogliv som fick betydelse i livet.

Annonser

6 thoughts on “Kan inte någon sätta käppen i mitt hamsterhjul?

  1. Jag minns en av de första gångerna jag besökte stockholm som tonåring, kommer man från en liten by i dalarnas storskogar så hajjar man till när man upptäcker att rulltrappan man kliver på inne på centralen går dubbelt så fort (minst!) som de man är van vid!
    En anpassning till Stockholmarnas tempo antar jag 🙂

  2. Men shit, det är precis som att jag skulle skrivit de här orden just nu.

    ”Jag jobbade mycket och var väldigt ensam. Anledningen till varför jag lämnade Växjö var att jag var uttråkad. Jag ville hitta något nytt och skapa min egen tillvaro på mina villkor på en plats där jag ville vara. Redan då drömde jag om att få bo på Södermalm.”

    Jag är 20 år och har precis flyttat hit från Stockholm från en småstad, Borlänge. Jag jobbar som en tok och känner mig ganska ensam.. Trodde allt skulle bli så fantastiskt när jag flyttade hit men nu känner jag mig mest vilsen och ensam. Svårt att hitta bostad, svårt att hitta vänner. Ingen trygghet. Hur gjorde du? Hur träffade du folk? Såklart har jag vänner på jobbet men det är svårt att ses utanför jobbet såhär i början. Och då jag är en väldigt social person så tar det här knäcken på mig..

    Och såklart har jag också en dröm om att bo på Söder. Älskade södermalm, det var kärlek vid första ögonkastet!

    Tack för en underbar blogg som lyser upp min tillvaro. Så rak, fin och äkta!

    /Camilla

  3. Jag kommer från landet utanför Växjö och har alltid trivts, till jag flyttade till Linköping för 2 år sen för att plugga. Nu är utbildningen snart slut och jag vet inte vad jag ska göra sen… Mina vänner bor kring Växjö men jag vill inte bo där! Inte än i alla fall. Jag funderar på en utbildning i Stockholm om något år. Men hur gör man med bostad? Det känns ju omöjligt idag, eller har du några tips? Kram

  4. Ja Stockholm är en vacker stad….. att endast besöka. För min del.
    Jag skulle aldrig klara av att bosätta mig i den där ständiga stressen, den ständiga hetsen!
    Jag vill ha det lite lugnt och fridfullt! 🙂
    Men som sagt, Stockholm är en fin stad…. men duger endast som ”resemål”, inget hem för min del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s