Hej, jag heter Anna och jag är sockermissbrukare

20121127-133053.jpg

Hej, jag heter Anna och jag är sockermissbukare.

Det har tagit mig allt för många år att inse detta faktum trots att människor i min närhet stundtals påpekat det. Om jag ska linda in mitt sockermissbruk skulle jag kunna säga att jag har ett sockerberoende, men ”beroende” är alldeles för mesigt i detta fall.

Mitt sockermissbruk har pågått under flera års tid utan att jag har vetat om det, jag har aldrig insett att mitt begär efter något gottit varit ett missbruk. Sockermissbrukets konsekvenser har varit en stadigt ökande övervikt. Fan! Tänk att detta satte igång när jag var runt 18 år och att det bara har fått rulla på sedan dess!

Tänk vad många kilon som lagts på min kropp helt i onödan och tänk vad dåligt jag har mått för min skenande övervikt utan att veta hur jag hamnat där. Tänk vad onödigt det var att jag drog på mig en ätstörning när allt stormade som mest och tänk vad märkligt att jag inte insett att allt är sockrets fel förrens nu.

Förlåt, jag kanske verkar tjatig. Men jag har kommit på något stort! Jag har hittat en pusselbit och är ett steg närmare att lära känna mig själv. Det känns stort. Jag har alltid förnekat att jag är en känsloätare eller tröstätare och egentligen förnekar jag det nu också. Det är inte så att jag äter i kombination med att jag deppar, utan snarare är det så att jag äter för att jag inte klarar av att stå emot mitt sötsug. Bjud mig på bullar och jag äter fem istället för en. Jag kan liksom inte stoppa när jag väl börjat.

Annonser

19 thoughts on “Hej, jag heter Anna och jag är sockermissbrukare

  1. Söta Anna! Du är inte ensam! Jag för denna kamp varje dag.
    Sockerberoende är på många sätt mycket svårare än t ex alkoholberoende. Ingen bjuder dig på en nubbe till 10-kaffet på jobbet, men sockerkaka går bra att ställa fram… Ja, jag vet att jag hårdrar det här, men du fattar nog min poäng. Kram

  2. Jag tål inte socker och snabba kolhydrater. Om jag inte tar bort dessa beståndsdelar helt från det jag äter så leder det direkt till missbruksbeteende. Har aldrig ätit EN bulle i hela mitt liv, alltid minst 5. Har aldrig ätit godis utan att äta tills det står ut genom öronen. Osv osv. Tog ändå väldigt lång tid att komma fram till förklaringen eftersom jag inte hade det tydliga tecknet – övervikt. Men det betydde INGENTING att jag inte var tjock, jag var ohälsosam rakt igenom min smala kropp.

    Jag är väldigt glad för din skull att du har kommit på det här. Verkligen. Det är en viktig insikt.

  3. Har ar en till!
    Men hur far man bukt med det? Ar duktig i perioder men sedan trillar man dit igen.
    Kan inte tanka mig ett liv utan socker GAH!!

  4. Hej
    Jag för står dig fullstännfigt.
    Jag började med LCHF för 1 1/2 månad sen för att att bli av med mitt sockerberoende och det fungerar riktigt bra även om jag får super sug ibland.
    Det jag känner är att jag måste hålla mig helt borta från sockret för att inte vilja ha något och då är LCHF jätte bra.
    Då kan man äta ost och ölkorv i stället 🙂

  5. Samma sak här. Jag är extremt känslig för socker.. jag KAN INTE SLUTA. Så sedan hösten 2007 har jag knappt ätit något sockrigt alls. Inget godis. Inget fikabröd. Ingen tårta. Ingen saft, ingen dricka. INGET sockrigt!

    Egentligen skulle man väl kunna säga att jag har ett matmissbruk. Jag har svårigheter med att sluta äta, oavsett, men med socker kan jag inte stoppa mig. Enklast då att sluta helt.

    Det bästa med att vara utan socker – all annan mat smakar nu SÅ MYCKET MER! Och jag tycker inte ”sötsaker” är gott längre, men likfan sätter hetsen in, det är SOCKRET som gör det.

    Så tacklade jag det, och jag vet att det inte är särskilt många som vill köra på min idé, men tänkte bara skriva lite om hur jag tacklar det 🙂

  6. Här är en till!
    Skillnaden är att jag har haft kontroll över min sockerråtta i 5 år nu. Men det krävdes GI och nu LCHF för att det skulle funka.
    Ibland gör jag snedsteg och får ta konsekvenserna, seg, illamående och skakig. Dagen efter är det på det igen och det går lättare än förut att gå tillbaka till rätt väg igen….

  7. Så även jag. Håller mig kolhydratfri ett tag för att sedan falla tillbaka. Klarar inte riktigt att stå emot. Går också sakta upp i vikt även om jag fortf ligger inom bmi-gränsen. Fast jag är också känsloätare.

    Svårast har jag att säga nej till chips, pasta och pizza.

    Lyckades gå ner nästan alla graviditetskg men förmår mig inte riktigt att knäcka de sista. Vill jättegärna nå en bmi på ca 21-22.

  8. Hej jag heter Julia och har precis samma problem. Så länge som jag håller mig ifrån sötsaker brukar det gå bra, då kan jag trycka i mig lite gurka eller tomat istället. Men när jag väl börjar tycks det aldrig ta slut!

  9. Hej. Jag gick in hit till din blogg för att skriva något helt annat men kan inte låta bli att kommentera detta inlägg. Jag tror att jag är sockermissbrukare.. Är också den som äter och äter och äter när det finns något gott.. Äter sött varje dag. Ofta tänker jag att jag borde sluta! Borde äta lchf. För att nästa stund tänka att livet är inte till för förbud, vem skadar det om jag äter choklad och har några extrakilon? För att återigen tänka att för mycket socker nog inte kan vara bra… Ja ni hör ju, fram och tillbaka…

  10. Hej igen. Nu till den kommentar jag gick in för att skriva. Det gäller din syn på att skaffa barn… Såhär:

    Det vore så spännande att ta del av dina tankar kring att ”skaffa” barn. Gjorde du (ni) det för att uppleva den unika kärlek som föräldrar beskriver? Eller för att det är det största som kan hända, att få följa en människa från start och vara med och ge hen ett så bra liv som möjligt? Eller hur tänker du? Var det en självklarhet för dig? Har du alltid tänkt likadant kring det?

    Jag tänker mycket kring familjebildning. Tänker att jag vill ha barn. Men då jag är väldigt analyserande av mig tycker jag att det är spännande att höra om varför människor har gjort det valet. De allra flesta väljer att ”skaffa” barn, jag tycker att det är viktigt att reflektera kring varför man själv vill. Om inte annat så är det spännande, då det är ett val som förändrar livet. Just det, en sak till 🙂 Att sätta barn (som inte bett om det) till en värld där man kan drabbas av så mycket ont, har du tänkt kring det? Förhoppningsvis så överväger ju det positiva i livet det dåliga. Tack för en bra blogg!

  11. Jag heter Dominique och jag hade samma problem, i kombination med en ätstörning utan närmare specifikation (UNS). Gick till en KBT-terapeut och åkte direkt efter det till Indien och Kambodja med min universitetskurs, fick rätsida på det en gång för alla och mår bra sedan minst ett halvår tillbaka. Men det var långa 23 år med skiten.

  12. Samma problem, 🙂 Kan inte äta något godis, kaka, tårta utan om jag äter cet så äter jag sjukt mkt. Därför slutade jag helt, vilket efter x antal dagar inte är så jobbigt som dem första. Gäller att ta sig dit bara och få in vanan.
    Jobbigare när man är deppig.

  13. Omg! Här är en till! Jag äter sötsaker hela tiden,och har det gått en dag utan blir jag alldeles stirrig och går i skåpen på jakt efter ”nåt gott”.
    Nu sen jag fick tredje barnet har det eskalerat, förmodligen pga sömnbrist, kroppen försöker kompensera med socker.

    Jag har alltså bakat samt ätit en kladdkaka om dagen,när jag bakar bullar äter jag 2-3st flera gånger per dag=ca9bullar om dagen,tills dom är slut.

    Jag går dock inte upp i vikt,snarare tvärtom pga amningen,men får ångest när jag tänker på hur insidan av min kropp ser ut.

    Samtidigt tänker jag att vafan,jag vill kunna svulla så mycket jag vill, och sen ska jag börja träna. Vi får se..

  14. Lite wow för igenkänningsfaktorn på denna.
    Har nyligen insett att jag är sockermissbrukare (shit vad främmande det känns att skriva det) och att jag bedövar mina känslor med mat. I söndags gjorde jag en deal med min man om att inte stoppa i mig någon skit på två veckor. Två veckor känns som världens längsta tid men är ändå ett bra mål eftersom det är överblickbart… Svårast blir helgen. Men jag tror som flera tidigare har kommenterat att det bästa för mig är att hålla mig borta från socker helt, för äter jag väl lite grann tappar jag helt koncepten och bara vräker i mig sedan.
    Fick mitt tredje barn några dagar innan du födde F och är nu större än någonsin. Har varit missnöjd med min kosthållning sedan jag fick mitt första barn för fyra år sedan har sedan dess bara långsamt ökat i vikt utan att fatta varför. Var svårt sjuk i anorexia i tonåren men tanken på att det här sockerätandet skulle kunna vara en annan typ av ätstörning har inte slagit mig på allvar förrän för typ mindre än en vecka sedan då det plötsligt gick upp för mig. Att erkänna detta för mig själv har på något sätt varit väldigt förlösande, ännu bättre kändes det att läsa detta inlägg. Att jag inte är ensam. Om du kommer på något sätt att bli av med sockerskiten får du jättegärna göra ett inlägg om det. Under tiden kämpar jag vidare på mitt håll.
    Slutligen vill jag bara säga tack för din blogg och tack för fantastiska mammaformer, grym sida. Tack för att du delar med dig av den här sortens grejer.

  15. Sockertriggad funtionell bulimiker inställer sig!

    Så sjukt jobbigt att ha såna problem med något som är så vardagligt för så många! Jag har ätit lågkolhydratkost i fyra år snart och skulle nog inte klara mig utan det. Med LCHF håller jag mig ”frisk” långa perioder i taget. Faller ofta av när det är väldigt emotionellt påfrestande perioder i mitt liv, så ja det går se ett mönster.
    Hatar den där kvävande sugkänslan som gör att det bara inte går stå emot.
    Men det handlar ju bara om karaktär, om man ska tro Charlotta Flinkenberg. Skaffar vi lite karaktär bara, hörni, så blir vi smala och lyckliga. Inga jäkla ursäkter längre nu….mmm eller hur.

  16. Finns en grupp på facebook man kan gå med i. Bitten Jonsson har även kurser och skrivit en bok om just sockermissbruk! Hoppas du kan hitta en bra nivå men risken är som med alla missbruk att det är nolltolerans helt för att du ska kunna få kontroll. Skönt att du kommit till första steget som är insikt.

    Jag är inte sockerberoende men sockerkänslig. Äter jag socker kommer de närmaste 5-7 dagarna vara ett helvetes sug men klarar jag bara uppehåll på 2-3 veckor och låter bli allt med tillsatt socker och bara lite frukt så kan det gå bra i flera månader.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s