Det är svårt att bli gravid och många graviditeter slutar i missfall

Nyfödd Lovi 2009

Som yngre hade jag en känsla av att jag var väldigt fertil, av någon anledning kände jag det på mig i kroppen och var därför väldigt noga med att skydda mig mot oönskade graviditeter. Tjejer som jag kände gjorde abort på löpande band, jag var alltid livrädd för att bli gravid och hamna i den sitsen att välja bort ett liv. Lyckligtvis har jag klarat mig undan det.

När jag och min sambo väl bestämde oss för att skaffa barn gick det väldigt fort. Med båda våra första barn blev jag gravid på första försöket och ”gravidsjälvförtroendet” låg på topp om jag nu kan yttra mig på det viset. Inför tredje barnet hände dock något som vi inte hade räknat med.

Jag fick ett tidigt missfall. Missfallet var så pass tidigt att jag aldrig skulle ha känt till det om det inte vore så för att jag hade plussat på ett gravtest. En halvtimma efter det glada beskedet kom en störtflod och det som varit början till ett liv rann ur kroppen på mig. Jag blev ledsen och bitter. Min kropp förstod nämligen inte att den slutat bära på ett frö, kroppen fortsatte att vara gravid i över en vecka. med illamående och ömmande bröst.

Efter missfallet låg ”gravidsjälvförtroendet” i botten. Jag var så rädd att det skulle hända igen. Men istället för att få ett missfall igen hände ingenting. Jag blev inte gravid. Det som vid två tidigare tillfällen gått av bara farten gick inte alls. Efter ett par månader fick jag beskedet att jag drabbats av en sköldkörtelsjukdom som heter hypotyreos. Det är en sjukdom som har med ämnesomsättning och hormonerna att göra. En av biverkningarna är att det blir svårare att bli gravid. Detta kom som ett slag i ansiktet. Sen kom vardagen ikapp med massvis av studier, arbete och berg och dalbanor i känslolivet.

Vi lade planerna på is. Om vi någon gång skulle få ett tredje barn skulle vi välkomna detta först när stormen blåst förbi. Känslan av att veta att det nu skulle vara svårt att bli gravid påverkade självklart mitt sinnestillstånd negativt. Men jag vet självklart att vi inte kan styra över naturens lagar. Det är som det är. Men så en vacker dag fick vi ett väldigt oväntat besked, att vårt efterlängtade tredje barn ville komma till oss nu.

Idag läste jag en väldigt intressant artikel i dagens nyheter om hur försäljningen av ägglossningstester ökar och att detta kritiseras av läkare och gynekologer.  Kristina Gemzell Danielsson, professor i gynekologi menar på att testerna i många fall bara är onödiga och dyra. Jag har aldrig köpt ägglossningstester och detta är tack vare min kära sambo som avrått mig. Jag är en sådan människa som skulle kunna bli besatt av tanken. Att tvångsligga bara för att bli gravid. Att tajma in det där eftertraktade ägget och se till att det bli befruktat.

Man köper ett stort antal graviditetstest och testar dagligen för att det är spännande, i vissa fall samma känsla som när man skrapar en trisslott. Tyvärr finns det också vissa kunder som utvecklat ett ”testberoende”och köper ett mycket stort antal tester varje månad, men det är tack och lov ändå ganska sällsynt. (DN)

Ni hör hur det låter, det låter helt besatt och galet. Samtidigt är detta väldigt vanligt bland kvinnor som vill bli gravida. En besatthet i väntan på att få bära ett efterlängtat liv. Jag hamnade aldrig just där, men jag var nära och jag vet att jag blev sjukt provocerad när ”alla blev gravida hur enkelt som helst”. Det gjorde ont i mig att inte jag kunde. Det är inte så att jag på något vis fördömer ägglossningstester, jag vet att det finns barnlösa människor som säkert blir provocerade av att sådana som jag föder barn på löpande band, trots att det kanske inte riktigt har varit just så.

Jag har egentligen inga råd eller tips till kvinnor som vill bli gravida men vill verkligen understryka det faktum att barn sällan kommer på beställning, utan när de själv behagar att dyka upp.

 

 

Annonser

10 thoughts on “Det är svårt att bli gravid och många graviditeter slutar i missfall

  1. Bra inlägg! Jag och min make har varit ofrivilligt barnlösa i flera år, gjort 5 IVF-försök samt gjort ägglossningstest i omgångar. Nu är jag mamma till tvillingpojkar men med sorger och missfall i färskt minne. Jag kunde gott och väl ha blivit besatt, det var så nära. Kanske var jag det till en viss del, även om det är svårt att erkänna… Men just ägglossningstesterna blev aldrig en besatthet. Kanske för att jag kände hur lätt det skulle vara att trilla dit. Min hjärna började glömma testerna efter några månader. Jag gjorde aldrig ett gravtest för än flera veckor efter att mensen skulle ha kommit. För med tester kom också sorgen. Svart på vitt. Inget liv där inne.

    Ingen vet varför jag inte kan få barn.
    Kanske kan jag om jag har riktigt tur men jag börjar förlika mig med att en ”naturlig” graviditet kanske inte är möjlig. Händer det så är ingen gladare än jag 🙂

    Jag var mitt i min graviditet när du skrev om ditt missfall. Jag grät som ett barn när jag läste det inlägget. Den här kommentaren har ingen annan poäng än just denna: Bra skrivet! Det skrivs för lite om känslorna kring uteblivna graviditeter.

    Klappa fin-magen från mig!

  2. Jag måste få fråga en helt off topic fråga här som slog mig…
    Du har hundra om inte fler bollar i luften. Du är jättegravid, borde vara skettrött, med två barn .. och en Karl dessutom.. som behöver roas..
    Hur i hela helvetet hinner du med allt? Och framför allt : VART hittar du energin? Hur kan du spruta ur dig så mycket?
    Teach me oh almighty master!

    Här finns det lixom bara En taliban och en man….Och det känns som ett helt jäfla zoo vissa dagar! Hinna blogga? Yeah right. Jag kan inte ens stava till Godkväll vissa kvällar!

    Så – hemligheten – HUR gör Du fantastiska kvinna?! 🙂

  3. Mja… jag förstår att man reagerar på testköpandet och besatthet. Jag har dock bara goda erfarenheter av ägglossningstest. När både 1an och 2an skulle bli till gav jag det först 3 mån då jag enbart försökte känna på mig när jag hade ägglossning. 4e månaden gjorde jag ägglossningstest, vilket båda gånger visade att min ägglossning var ungefär en vecka senare än jag trodde och då blev jag gravid direkt. Jag har sjukt oregelbunden menscykel och skulle nog bli deprimerad av att månad efter månad inte få något plus. Jag är inte heller den som vill ha sex var och varannan dag, så att ha sex tokofta i ett par veckor känns mer som besatthet än att försöka pricka in det under någon av de fertila dagarna.

  4. Jättefint och bra inlägg! När jag var 20 fick jag min äldsta dotter, det var en planerad graviditet, som hade tagit oss ett år, och dessförinnan ett missfall.
    Efter att hon kom hände ingenting. Syskon uteblev. Vi försökte och försökte, köpte nåt ägglossningstest nån gång som inte funkade, och besökte till sist läkare för att ta reda på vad felet var. När dottern var nästan fyra år blev jag gravid, men det slutade i ett missfall i vecka tio.
    Jag blev aningens bitter, tyckte att ”alla” kunde få barn utom vi, och jag kände på mig att det hade med mig att göra, att det var något fel på mig. Drygt ett halvår senare separerade vi efter sju år tillsammans, och jag gick helt upp i singellivet, slängde alla gamla barnkläder, bstämde att ”nu är det bara jag och Tuvan”.
    Men så träffade jag min nuvarande sambo, och efter endast tre månader tillsammans var jag plötsligt gravid. Jag var chockad, trodde jag skulle få missfall igen. Men nej, det blev en Gryta istället!:-)
    Sen hann vi aldrig ens prata om syskon, för inte ens ett år efter att hon föddes blev jag preggo igen, och nu är det sex-sju veckor kvar till beräknad leverans….:-)
    Livet är hemskt och fantastiskt och man vet fan ALDRI8G vad som väntar runt hörnet, thats for sure!:-P

  5. Klokt inlägg om verkligheten, jag fick missfall efter att ha blivit gravid på första försöket. Inte lätt och jag blev totalt knäckt, fick hormonrubbningar och blev inte gravid på 2 år.

    Nu hoppas jag, men det är inte hela världen. Jag kommer alltid kunna bli mamma, men jag vet inte om jag kommer kunna bli gravid.

  6. Det var ett fint och sant inlägg, Anna. Vi tänkte att man aldrig kan veta hur lång tid det tar eller ens om det går så vi började försöka och blev gravida på första försöket. Vi gifte oss och berättade om graviditeten på bröllopet, åkte på bröllopsresa och fick missfall i Grekland. Det var minst sagt inte roligt med skrapning och sorg mitt i det som skulle vara en lyckoresa. När vi kom hem berättade både syrran och brorsan att de skulle ha barn, beräknade ca 1 månad efter vårt. Det tog knäcken på mig helt och jag blev som besatt av att bli gravid, vilket såklart gjorde att det inte gick alls. En kompis sa till mig när det var som värst att jag inte kan vara duktig när det gäller att bli gravid. Tänkvärt och sant men ändå så jäkla svårt.

    När vi till slut bestämde oss för att lägga ner alla försök och undvika att ha sex runt ägglossning, för att lugna ner mig, så gick det. Nu är jag i vecka 36, otymplig som ett höghus men lycklig.

  7. Bra inlägg! Ett samtalsämne som borde diskuteras och uppmärksammas mer!

    Jag är också skeptisk till dessa tester som jag också menar kan leda till en besatthet. Jag skulle dessutom aldrig kunna bli kåt och våt sådär på beställning för att jag råkar ha ägglossning… Fy fan vad stressigt.

  8. Vi började bebisverkstad i februari o där i början blev jag lite lätt manisk. Käkade naturläkemedel för att hjälpa kroppen, tempade mig varje morgon, åt extra vitaminer OCH kissade på ÄL-stickor. Ja det var spännande med både tempning o stickor, jag lärde verkligen känna min kropp. Men nu har det gått 8 månader o fortfarande inget barn… Jag fyller snart 36 så det finns en panikslagen känsla inom mig att det snart är försent.
    Men 8 månader härdar. Om jag tidigare till 90% trodde att jag var gravid varje månad så är det vänt nu. Endast 10% hopp lever kvar o jag är cynisk o bitter. Fy fan. Blir det ingen unge till så köper jag en hund har jag tröstat mig med. Haha! Jag har faktiskt haft turen att få EN unge, en del får inte ens det.

  9. Det var först när jag lärde mig, med hjälp av ägglossningstest, hur min kropp fungerade som jag blev gravid.

    Vi höll på i ett år med äldsta sonen, när jag till slut köpte test och vi prickade rätt direkt. De två nästa barnen tog på andra försöket (mha tester) medan 4:e sonen faktiskt är i livet pga testerna 😉
    Vi använde testerna som preventivmedel eftersom jag bara blir gravid om vi har sex exakt på samma kväll som ägglossning (eller ja, risken är mindre om vi säger så). Däremot kan man tydligen få stegringar på testerna men ingen ägglossning men att kroppen försöker igen en vecka senare… utan symtom….

    Dock var han inte så ovälkommen 😉

  10. Fast jag måste ändå säga att jag bara har bra erfarenhet av ägglossningstester. Eftersom jag har PCO är det svårt för mig att bli gravid och utan mitt halvt frenetiska (typ började testa två veckor efter mensen) testande hade jag gått betydligt längre utan att söka hjälp och mått sämre och sämre.

    Man kan överdriva precis allt och lagom är oftast bäst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s